Aftonbladet – 16 oktober 1846, sida 1

Men utanför värdshuset stannade en vagn, uv hvilken man såg en man af ganska bedertigt och välmående utseende nedstiga på värdshustrappan. Då ingen annan var närvarande, än Ludvig, rom just då kom gående, vände den främmande sig till honom, sägande: — Skulle min herre kunna vara så god och säga mig hvar justitierådet von Weyrach bor? -— Detta är förmodligen den hitförskrifne herr van der Bro:e, tänkte Ludvig, hvarefter han svarade: Ja, min herre, dermed kan Jag tjena er. Men om ni, verkligen är den, som jag förmodar er vara, så råder jag er att förs: tala med min vän, jägmästare Simonson. Jag skall sända honom hit, om ni behagar taga iu på värdshuset under tiden. För öfrigt skall jag sära att vi väntat er längesedan. — Det vore nog, sade främlingen, leende. — Jag är temligen väl invigd i bemiigheten och känner er nog, fortfor assessorn. — Nå för tusan! ropade den muntre herr. Det skulle vara rotigt att veta huru jag förvärlvat mig äran af min herres bekautskap. — Nå, se så, inte är det värdt att mi förställer er inför mig, hviskade Ludvig, hermlighetsfullt. Ni är skådespslaren Kade från U ban, som är hitställd, lör att pa några dager spela den återuppståndne äkta mannens roi. På vår tacksamhet kan ni räkna. Jag lemnar er nu, för att gå till jägmästaren och sända honom hit. Var god och språka med honom. Om en stund är jag åter här. Med dessa orden skyndade han bort, och efter att i förbigående nafva underrättat jäg