Aftonbladet – 15 oktober 1846, sida 1

PLAÅGOANDEN. ) MUMORISTISK BERÄTTELSE AF A. VON SCHADEN. Några dagar efter den, då den sluge jägmästaren farit till Uiban, för att råka sin vän och med honom uppgöra planen till de båda älskandes räddning, satt justitierådet i sin kammare, högst förbittrad på Ludvig och Julia, ty han hade åter sett dem kyssas. Fredrik, en liten son till postmästaren i den närbelägna köpingen, kom i detsamma inspringande, lemnande den gamle sex bref. -— Gå till hushållerskan, min gosse, och säg benne, att hon ger dig en smörgås och ett glas mjölk, sade justitierådet till den muntre gossen. Så snart Fredrik var utgången, började gubben att bryta och läsa de ankomne brefven. Han hade läst och likgiltigt bortlagt trennve af dem, då hån bröt och började läsa det fjerde. Plötsligt målade sig en mäkta stor bestörtning i hans anletsdrag. — Hå, det var väl sjelfva den Sure! utre pade, han helt högt för sig sjelf, efter att flefå gånger hafva aftorkat glasögonen, för att kunna läsa den temligen oläsliga handstilen. — Hvem skulle väl ha trott något sådant? — tillade han. Han började nu att högt, men något hackande, läsa brefvet, hvilket lydde som följer: pHögtärade herr onkei! Just nu, då jag återkommer till mitt fådernesland, får jag veta, att jag der varit ansedd som död. Gud ske lof, j2g vaknade åter, efter en dödlik, flera dagar utbållande slummer. Nu är jag alldeles återställd och mina krater hafva på ett underbart sätt så förökat sig, att jag känner mig sjelf liksom tio år yngre. Inom några dagar — d. v. s. så snart jag någorlunda hunnit ordna mina affärer — ämnar jag skynda till er, värdaste herr onkel, för att tröffa ) Se Aftonbl. Je 234 och 236.