Aftonbladet – 15 oktober 1846, sida 1

min hustru, hvilken, enligt hvad ja3 fått veta, skall hafva funnit en fristad i ert hus. Jag ämnar då genast taga benne med mig bem. Meddela den älskade den för henne så glädjande underrättelsen — (jo fan ock! mumlade justitierådet i parentes, jag tror den underrättelsen blir så lagom glädjande, jag) på ett mycket varsamt sätt, så att den glada öfverraskningen ej må hafva några vådliga följder för henne (åh! det blir icke så farligt med den glädjen, bifogade den gamle åter, hvarefter ban fortfor alt läsa); ty jag vet att min lilla söta, unga hustru är ytterst nerfsvag och af en klen kropEskonstitutior. Först sedan ni med yttersta skonsambet meddelat henne, att jag lefver, skall ni bafva godheten lemna henne inneliggande bref. Med djupaste högaktning har ärsn teckna högtärade herr onkels ödmjukaste tjenare Petter vän der Broie.r Hamburg d. 22 Juli 1840., — Fördömda historie! mumlade justitierådet, hvarefter han stultade in i sitt skrifrum, för att med det förargliga brefvet i banden öfverlägga med sig sjelf hvad som var att göra och sedan låta kalla in Julia. Någon mepniska måste han dock hafva, för bvilken ban kunde utgjuta sitt hjertas bekymmer, och den gamle Franz, hans trogne beljent, kom honom i detta hänseende väl till Pass. — Tånk dig en såden djefla händelse, ropade han till denne. — Se här skall du få Jisa ett bref. Franz läste och å:ergaf skrifvelsen stillatisande. ve — Nå, hrad säger du derom? frågade husbonden. St — Det är en förtvillad omständighet, svarade den gamle Franz. Imedlertid är det ändå häst att saken så förhåller sig, ty annars hade