a a AR RSA TT SNS SYS I vänta en fortgående tillvext deri för framtiden. JMen rörelsens ursprung ligger lika mycket hos folket och tidehvarfset, som hos konungens neIturell. Hade konungen i sina hjertans önskningar sammantrö fat med folkets hjertan och Ttidehvarfvet, så skul!e den 23:åriga tillbakatryckning, som hans fader uiöfvat, hafva följts af en ännu större rörelse bos folket, än vi upplefvat. De stora tilldrage!ser, som vi nu se til! mötes, skulle vi ru se bakom oss, på det beqvämaste sätt i verlden, alldeles som en födelsedagseller vårfest, blott genom den lyckli:a tronförändringen. Raka motsatsen är hvad som intröffat. Genom sitt ideal i politik och religion har konungen efter hand råkat i motsägelse med samtliga provinserna: med Rhenprovinsen i en politisk, angående friheten och dan tyska lagstitningen; med Ös!preussen och Schlesien angående dem konstitutionetla frågan huruvida den faderliga grundlagen af den 22 Maj 2845 eler alltjemt det allerhögsta beslutet för tillfillet skall vara statens grundlag; med åtskilliga städer angående andra skiljaktigheter, ft. ex. de sednaste i Köln; för att icke här nämna dem om religionen. Konungen har skrapat uppl Halle, Magdeburg, Berlin, Königsberg, Breslau; han har ieke låtit imponera på sig) genom demonstrationerna från hela provinser ochl stora folkörsamlingar; han har bestämdt för-H klarat sig emot den fria stiftelsen af De Pro-l testantiska Vånnernar, men uttryckt sina sympatier för de hbierarkisk-pietistisk2, fastän de sednare, saknande nästan allt stöd hos folket, endast förmått vinna några andliga, embetsmän j:! och litet af adeln, på sin sida. Dessa skijak-l: ticheter äro ganska vigsamma; konungen är!! väl, som han uttrycker sig, en mäktig herre,:! men han öfverskattar sin makt. Att göra århundradens arbeten oskedda, vore en så stor förödelse, att han dertill rent af skulle behöfva ett annat folk, för sitt eget folks öfverväldigande, och äfven så skuile han ej uppnå syftemålet. Den religiösa söndringen tager det allmänna! intresset så lifligt i anspråk just derföre, att den! är så bestämd; och den är så mycket mera bestämd, ju mera obildadt känslan af andans frihet verkar i Tyskland och ju större vigt konungen fäster vid återställelsen af orthodoxien eller hvad ban kallar den sanna kristendomer,. Men: kristendomen är ett tveezgadt svärd: dess sanning består i bumaniteten, och dess realisering, i mensklighetens verkliga befrielse så väl i andlig som politisk mening. Denna sanning har numera kommit till hvars: I mans kunskap, och den religiösa rörelsen, som af reaktionen så längtansfullt blifvit önskad fram och på allt sätt underbåst, har följande syften: å ena sidan inträngandet af detta frihetens medvetande i folklifvet, på den andra motståndet j deremot. Menniskorna måste äga religion; menniskohj:rtat måste känna sig värmdt och Jifvadt af ett högre innehåll; derom är nu mera) ingen tvist; frågan är nu blott den: huruvida den nya religiositeten skall bestå i den gamla egoistiska personlighets-tron, enligt hvilken hvar och en först och främst ser på sina egna (and-: liga och timliga) fördelar i den tillkommande och denna verlden, och sedan på sin nästas, lom det så faller sig; eller om den skall innefatta len allmän humanisering, förenad med kristendomens demokratiska förverkligande, enligt hvil-I ket alla menniskor äro bröder och jemnlika in, för Gud och hans uttryck i samhället: lagen. I Och slutet på denna strid? Oss synes klart latt vår tids bildning gör det religiösa tillbika-Itryckandet — äfven blott till reformstionsti-I dens föreställningssätt — fullkomligen omöjligt; ty sjelfva maktinnehafvarne, och till och med de ytterligaste reaktionsmännenr, hafva tagits i beslag af denna bidning; så att de visa sig i den egna skepnaden, att blott medelst denna bildnings bistånd arbeta för den sällsamma lystnaden cch önskan efter ett tillbrkaskridande. Ginge också de uppenbarelser af vår tids bildning under, hvilka röia sig bos Tyskkatholikerns), De Protestantiska Vånnerns,, Ljusets vännes 0. s. v.; så är sjelfva bildningen i alla fall betryggad, på förhand. Och underiryckandet af dessa uppenbarelser skulle blott nödga I tidsbildningen till ett nytt, ännu mera allmänt ligt och genomgripande utbrott. Genom fiosoI Ifiens undertryckande har man gjort bildningens I religiösa uppenbarelser oundvikliga; genom unfldertryckande af den religiösa friheten skulle t t e LAN vu fe me AF RE utan vidare omständigheter framkallas en revolution; och detta icke något upplopp: eller ett äfventyrligt inbördeskrig; nej, det ges ingen, som skulle kunna draga i fält emot följderna . laf en helt enkelt allmän folkbildning, sådan den a Iredan är för banden. Man sammantvinge såa I ledes blott denna vår tids enkla och oförställda landa, hvilken utan vidare omständigheter känilner sin allmakt — och den skall ej behöfva tre -Idagar för att framkalla en explosion, som med llett enda slag ställer allt på sin rätta plats: ob-Iskuranterna och de klarsynt2, förtryckarne cch n ide förtryckta.n : r S n n TOC UTA — H. M. Konungen, som den 9 dennes ha I de statsrådet sista gången församladt under sir vistelse i Christiania, intog samma dag middag