Aftonbladet – 10 oktober 1846, sida 2

nes nander och touer VOTO sSvampaatugt Uppsvallat, öfverallt sönderristade. Utsvulten, armattad och sönderrifven, liknade hon knappt en menniska. Hon repade sig dock snart nog, men hade längre tid derefter svsg syn och röda ögon. Nu kunde man väl redan anse det för ett stort värf af naturen, att under 9 dygu vid lif vidmakthålla en menniska, som är utan föda och utsatt för de menligaste inftytelser. Men detta var i närvarande fall icke allt. Qvinnan, som före händelsen ofta var plågad af falländesot och konvulsioner, befriades äfven fullkomligt från dessa fasansful!a åtommor. Det är således påtagligt, att hon under ett anfall af sjukdomen fallit i sjön och af vågorna bifvit uppkastad på klippan, ssmt i sanslöst tillstånd tagit sitt läger i en myrstaek, och icke fö: återkommit till sansning än hom varit så försvagad, att hon måst på händer och knän öfver skarpai stenskärfvor släpa 9ig till stranden för att skaffa sig en dryek vatten. ij Moreau, en fransk läkare, som skriivit en intressant monografi: öfver Haschisch (Cennzbis indica), efter att på sig sjeif hafva anställt talrika försök dermed, yttrar om dess verkan: Det safficierar ej mepligt, såsom andra narkotiska medel, nervsystemet ech medför inga olägenheter. Den som intagit haschisch passerar successifrfrån glädje; till exaltation, yrande fantasi, stegring af hörseln,!. falska omdömen, förvända känslor och: slutligen i hallucinationer; det framkallar med ett ord ett. eget slag af öfvergående sinnesrubbning. Den som tegit detta medel vet således hvad det vill säga. att vara galen. Således kunna de. som önska att läkaren måtte sjeM hafva genomgått alia sjukdo-; mar, för alt desto bättre känna dem, ha god för-! hoppning att i detta fall se sin önskan uppfylld. i Ref. har meddelat sällskepet en redogörelse för i enskilt praktik behandlade sinnessjute. Derom ville ref. nu ej säga något annat, än att dem bevisar, att våra offentliga anstalter för sinnessjuka sämre motsvara sin bestämmelse i afseende på kursyftet än inga anstalter, att Psychiatrien i Sverge följaktligen icke blott är tillbskasatt i jemförelse med de öfriga delarna af läkekonsten, men ock å statens sida verkligen: vanvårdad, alldenstund så. mycket, kanske det mesta: härvid beror på anstal-! ternas beskaffenhet, hållning och: organisation, och att de sinnessjukas vård säledes kräfver:en total reform. Bevis nog för detta påstående är, att då den enskilda praktiken lemnat 54: proc. återställda, oaktadt sådane sjukes behandling i hemmet afslila: psychiske läkare förklaras för den minst lämplige, så bar Danviks dårhus, som i afseende på sinaresultater hittills står högst bland de svenska anstalterna, blott gifvit 32 proc. botade; länslasaret-! terna, som endast emottaga profkurspatientenr; d.. Vv. 8 sådana sjuka, hvilka nyligen icsjuknat och, följaktligen äro för kurförsök mest egnade, bBlott! presterat 30; och ändtligen hospitalerna, de en-!i kom för sinnessjuka bestämda anstalterna, ej kom! mit högre än till 27 proc. botade. Sådant hänvisar tydligen på stora för banden varande brister il våra anstalter och derna sjukvårds hela orgarisation. Och sådena finnas der äfven: De vigtiga-! ste äro, enligt ref:s tanka, följande: Våra hospitalers materiela utredning, organisa-: tion oeh hållning äro blott lämpade efter behof-: vet för sinnessjukas försörjande, icke för deras återställande. Detta är visserligen ett stort: fel. ett grundfel, men visst icke det största; ty till; friskna kan en sjäk möjligen äfven under högst: ogynnsamma omständigheter (det bevisar bland an-? dra Danviks dårhus), allenest han i rätt tid er-! håller någorlunda lämplig skötsel. Undanryckes:: horom äfven denna möjlighet till räddning, är ben: i de flesta fall oundvikligen förlorad. Men. detta i är just hvad som träffar de flesta sinnessjuka. hos: oss, till följe af det olämpliga, att icke säga för-1 vända förordnandet om den sjukes undergående afs så kallad profkur på ett länsiasarett, innan han får intsgas på centralhospitalet. Detta är den största och väsendtligeste brist, som vidlåder våra! :dårhusangelägenheter. Ty, länslasarettet, som blott! :!emottegef 2, högst 6 sinnessjuka på året, och. :hvarken her eller kan hafva dot nödiga förberedi! för deras emottagande och vård, förutom tak öfver hufvudet och dagligt bröd, måste förestäMa kuranstalt; centralhospitalet deremot, der läkarevård, badaastalt, lämpliga sysselsättningar, moggrannare bevakning och tillsyn m. m. äro bättre ordnade för en behöflig kurbebandling, och i anseende tiil anläggningens större områng, lätteligen kunde ordnas ärnpu fullkomligare, är och förblifver, under sådan organisation, eR försörjringsanstall, bvarken mer eller mindre, et fattighus, som visserligen aldrig kommer att sakna fullt upp med kosttagare, så länge anstalten för den rioga summen 33 rdr 46 sk. bko emottager och till dödsdagar försörjer länslagaretternas olyckliga profkursafkomma. Denna sällsamma organisation vittnar om en så fullkomlig obekantskap med ämnet, att den påkallar en högtidlig reklamation af densa fangelägenbet under en, åtminstone till en det af läkare bestående styrelse, Sådan den nu är, striIder den snörrätt emot hvad som borde vara, om man afser att återställa, ej att uppamma sinnesJsjuta. Eller skulle väl någon kunna bestrida, att det första och angelägnaste för en sinnessjuk, så I väl som för hvilken annan sjuk som helst, är, att så snårt som möjligt, eller åtminstone inom 2 å 13 mänader komma under behandling, och dernäst -Jeller det andra, ej mindre vigtiga, att denna be-Ihandling blitver så fullständig och god som möjligt? Ar detta obestridligt, så vore visserligen en Jorganisation, som är den närvarande motsatt, all--Ideles riktig, neml. om centralhospitalen, der det är möjligt att psychiske läkare kunna utbildes, der Idet är möjligt att anskaffa nödiga lokaler, apparater, uppsyningspersonal, sysselsättningar och öfriga Ibeqvämligheter och behofver, om centralbospitaI llen, säger jag, förvandlades till kuransialter, derfest, efier nödiga förändringar al:a nyligen insjukInade intoges till profkur, och hvarifrån de konstateradt obotlige, efter behörigen genomgången -I behandling, borde af sina respektive anhöriga eller .Jaf församlingarna återtogas för att vårdas i hemmet elier på faitighusen, så ofta deres oskadliga Itillstånd sådant medgåfvo, I Men röf. vägar e) fortsätta denna betraktelse -Jlängre, då kanske mången torde anse honom hafva Iträdt utom den hehöriga oränsen af sin berättelse.