å Or tagit en :nda, samt att grytorna endast behöfva sältas på igen för att hennes opposition skal upphöra — en förmoden, hvars riktighet wil lemna derbän, samt yttrar vidare: I samma stund. som Regeringen tog en rigtning, närmands sig åt landets länge hysta och uttalade önskningar; började att träda i spetsen för de reformer, hvaraf man allmänt kände ett varmt behof; bemödade sig i beordringsfrågor om att uppsöka de värdigeste och mest förtjenstfulla; lage ett uppmärksem: öra til fo krepresentanternes framställningar, kort och godt, ifrån den stund, som de principer, bvarför landets reformvänner och liberala press under mångs år kämpat, syntes vinna gehör inom konseijen, och mån insåg, att Konungen sjelf verkligen med allvar egnade sin tid och sina bemödanden åt fäderneslandet. i samma stund slöto även omberörde v2nner och tidningspress sig til honom, med afsigt at i sin måavärna bans thron och hans åtsöranden emot motpartiets vrede, förvillande inflytelser och djerfva, aldrig hvilande intriger. aSkulle regeringen afbryta sin påbörjade reformerande bsna och träda tiibska under: konservatismens fana, — skola helt sakert fädernes!-ndets verkliga vånner och med dem äfven den liberala S pressen åter intaga en oppositionel ställning, och it ej underlåta, att med alla sina vapen angripa en AW styrelse som vid sitt uppträdande sflischerat symi Pathier för det allmänna, men fastnat inom ett li-, tet parti. a Radikalismen bar länge varit en itrande och ett: verkligt hem saknande, svsg uppenbareise i Sve5 rige. Ena tid sökte den sig en fristad inom Jliberalisme, och var ej undser Carl Johans regime utan sympithier dar. Radikalism är äfven repu) blikanizm och står inom monarkier ailtid på en I revolutionär ståndpunkt. Missnsje med allt bastå; ende tecknar dess karskter. När derföro liberelis, men hos oss började viste någon belåtenhet med Il konung Oicars styre!se, trädde den ifrån — och anföll bärigt sin fordna bundsförvandt. Radika1 lismen akter inga blodsband inom politiken, och ? der några sådana äga ium. äro de bott följder af konjunkturen. När racikalismen derföre misslyckades i sitt forsök att sätta fot under eget bord i bDagen , ingick den också genast fosibrödralag , med den hufvucsakiiga organen för det närvarande missnöjet eller, med andra ord, med Minerva, dess fordna eller tidigare meotståndsre. I sina äldre vänner ser den således nu sina största motståndare X och i sina äldre motståndare ser den nu sina vänI ner. Radikelismen aktar inga medel. Missnöjet 3 är, unpcer hvilken mask det uppträder, dess naturliga supbror. Och om ett annat pytt poltiskt , förhå!lance inträder, skail den alltid med gubben ) Noach i ,Noachs arko svara sina äldre vanner: pbrora mig hit och brora mig dit, det skedce i fyllan,. I dag vän med Miverva — efter Minerva nu är den missnöjde — skule den i morgon. vara hennes srgaste ovä, i fall bon fann sig föranleäd att träda på regeringens sida. Radikalerce, så n. b. som dessa män visat sig hos oss, äro trolösa! politiska vänner. I dag bär, i morgon der. Och endast så till vida, som ce ega ett klart insedt mål för sina hanalingar, kunna de ega något verkiigt f positivt värde — eljest icke. ER Så länge regeringen fortfar att utveckla reformerande liberala krafter, skall partiernas ställning : hufvudsak!igast blitva ungsfår enahanda, som i närvarånce sturd, eller de konservative företrädesvis ! utg-ra oppositionen och de tiberale förblifva systemets anhargare. Värmegracen, om vi så få uttrycka oss, al de förres opposition, och de sednares tillgitvenhet, bestämmes alltid — endast och allenast af regeringens mer eller mindre definitiva händlingssäts, till fördel för den ena eller andra sidans åsigter. Med hänseende härtill och för att hälla båda partierna schachade af hvarandra, för; att umetta dem båda, medelst inbördes strider, och, så att säga, för att upplösa dem i glimmande, men döende foreställningar, kan visserligen till en tid ett sl2gs neutralitetssystem äga rum, men måste dock omsider, och för att bringa de vigtigaste ämnena till ert sjutligt afgörande, öfvergifvas; och en sådan tidpunkt nalkes vi nu allt närmare och närmare med hvarje dag, då så stora frågor som representati0.8-, närings-, lsg-, skattejemnknings-: och skol-reormerna äro eller måste komma under) arbete, för att, bvad vi hoppas, vid nästa riksmöte läggas under Gciskussion. Hvad regeringen vik, måste med dessa frågor komma i dagen. Hvad man om den pyare regimen kan säga tills dato, kan egertligen hverken från liberal e:ler konservativ synpunkt blifva helt och hället, vare sig absolut godt eller ondt, emedan den har under erkännandet af vissa bestämda liberala satser, likväl halvudsakligest bibehållit den till tänkesättet konservativa och absolutismen tillgifna administrationen och genom denna tvetydighet förlamat fystemet ända i det innersia ef konseljen och siålit de offentliga statsmannsbestyren på en så vecklande fot. att man stundom knappast vet om man spar allt, något eller intet att hoppas. En anmirkniogsvärd, rent b:zarr, fullkomligt uppoch nedvänd, all verklig politisk kunskap västan förbånan-de omständirhst visar sig emedlertid vid allt detta den nemligen, att administrationens chefer och derss svansar, Konungens egna högt och högst betrodde män och deres ödmjukeste trotjenare — äro just de, som nu ligga hyende under oppositionspressen, uppmuntra den på allt vis, lemna den bidrag till anfall mot systemet, stå!sätta oviljer och rigta anfallshuggen, samt i tid ceh otid, enskildt och offentligt, skriftligt och muntligt, biiter: och hatfullt angripa konseijen och så vidare, då deremot de persorer, acm, öfver bu vud t:get, omjatta de principer, som Konungen enses hyla, försvara och uppbära de vigtigaste af hans beslut — ännu stå aflägsnade från slit faktiskt inflytande, nästan liksom misstärkts inför sjelfva styrelsen. Denna omständighet, så i ögonen fallande, har i irgen historia, i ingen tid och i intet land någonsin hait ett motstycke. I Esgland, i Frankrike — inom hela den civi!iserade verden, der system och principer följas — äga de ojika systemen sna: olika mär, och männen — d Vv. 8 eadministrationins chefer, resignera af s:g sjel v2, när systemet fetter. Aktninzen för egna öivertygtlser, begreppet om p3r Å l ; Il Nr AA AA Ae ij I i : em a Lina Å