Aftonbladet – 9 oktober 1846, sida 1

gamle. Men just derföre måste jag så mycke: mer förmana dig, att vara på din vakt. Dervid reste han sig upp ur ländstolen och förde Julia till det för henne bestämda rummet, i det han dervid stödde sig på sin knöliga käpp. Just som deserten skulle ätas, infann sig den unge assessorn, ropande ett hjertlist väl bekomme! Knappt blef :hin den unga damen varse, förrän han med ett enda hopp var vid hennes siaa. Hs! välkommen, bästa kusin! skrek han, och innan Julia visste ordet af, hade han tryckt tvenne hjertliga kyssar på hen nes mun. Hon log först, men sedan bjöd hon till att se ond ut och ville afvisa den framfu:ige; kusin Ludvig var dock icke den som så lätt lät afspisa sig; i dess ställe började han prisa det blida ödet, som tillförde honom hans vickra kusia, hvars bild han städse bar i sitt hjerta. Men den gamle onkeln bannades grymt, talade om ohöflighet, påhängsenhet, studeatstreck, o. m. d. Ludvig låtsade dock alls icke höra denna bo!predikan, utan fo:tfor att högljudt tala om sin glädje öfver den älskade kusnens återseende, tills justitierådet ändiligen ropade ett dundrande tyst! och såmedelst ålade. den inspirerade talaren tystnad för den gången. Men det bjelpte icke stort. Ludvig låt icke afhålla sig ifrån, att med sitt ständigt goda loch glada lynne uppmuntra den älskvärda Julia och följa henne som skugzan. Hur kunde det ock annorlunda vara? Före hade ju de båda kusinerna tyckt ganska mycket om hvarandra; han var då tu :uett år gammal, hon endast fjorton. Denna känsla af ömsesidigt välbehag stegrades nu till ett stadium; som man. vanligen kallar kärlek. Kort och godt: Den unge, vackre och glade assessorn hade inom korttid gjort ganska stora