Aftonbladet – 8 oktober 1846, sida 3

den med färsk klöfveroch grön vieker, och dels får den tjudrad beta pårklöfverlanden. Dessutom erhålla kreaturen året om betydligt med-säd. . Talla de länder, der landtmannen anser boskapsskötseln som hufvudsak: och sädesproduktionen som underordnad densamme, står landtbruket på en hög ståndpunkt med allmänt rådande välmåga och trefnad. Det mest talande bevis derpå hafva vii Danmark, hvilket på sina 964 tyska qvadratmil har 354,000 hästar och 4,607-000 boskapskreatur, af bvilka det årligen genom export af ladugårdsafkastningar har i riksinkomst omkring 49 millioner rdr rgds, då deremot Sverige, som på sina 6976 tyska qvadratmil har ungefär 386,600 hästar och 4,625,835 boskepskreatur, årligen måste köpa ladugårdsprodukter för 3 å 4 millioner rdr. Detta bevisar, att danskarne förstå ladugårdshushållningen bättre än vi, och att deras boskap gifver -ojemnförligt större afkastning än våra genom svält och drank förderfvade kreatur. Då Danmark icke för idka busbebofsbränvinsbränning, är det dessutom i tilifälle, att årligen exportera jordbruksprodukter för ungefär 27 millioner rdr, hvarigenom summan för årligen från Danmark exporterade produkter af jordbruket och ladugården uppgår tillsammans till 46 millioner rdr rgds. Pe största ekonomer och landthushållare i alla länder äro derom ense, att landtmannen bör genom ändamålsenlig parning och skötsel uppdrifva ladugården till högsta möjliga afkastning och fullkomlighet, så vida han af sitt landtbruk vill hafva den största behållnipg och genom den kraftigastej gödsel vill föröka åkerns bördighet. Om de produkter och födoämnen, belöpande sig till minst 46 millioner rår, som här i Sverige årligen cnödigt bortkastas och i bränvinspannan förvendlas till en dryck, som ej allenost icke innebåller något födande, utsn tvertom är skadlig som ett långsamt tärande och kommande generationer till pygmeer förvandlande gift, och utan hvilken våra tappra förfäder plöjde sin åker och försverade sitt fosterland, i stället gåfvos åt kreaturen, hvilken rikedom skulle med tiden ej deraf grundläggas och kring landet utbreda allmän välsignelse. Man antager, att i Sverige finnas omkring 4 million kor, och om de genom införskrifne, äd!a, konstenta racer och bättre skötsel skulle kunna upp-l. bringas till afkastning af blott en half kanna mjölk) mera om dagen, så skulle denna ökade inkomstkälla uppväga exporten af bergsbrukets samfäldta näringar, hvilka genom tillgodonjutandet af de pannan, skulle få en fördubblad liflighet och genom våra outtömliga, rika malmfälts raskare bearbetande, skulle, i förening med ett förbättradt jordens lyckligaste och rikaste länder. rens förädling är lanatbrukets förbättring ej tänkfå enföra detta vackra yttrande: Huru mycket djurförädlingen har bidragit ett förhöja länders och provinsers välstånd, derpålemibland alla mest Sachsen det tydligaste bevis; — skulle väl detta sednare land så snart hafva repat sig efter de härjningar det undergått i krig, hvildragit så stora penningesummor från utländsningen för sin ull och sina ädla afvelsdjur, och om icke dess boskapsrace lemnat en så stor afk 8 ning? — Visst icke!n Som det mest slående bevis emot dem, som modlöst emotse framtiden och ej hoppas på det godas och nyttigas fremgång, vilja vi uppdraga en teckning af landtbruket och tillståndet förr och nu i, Skottland: ett land, som i hänseende till klimat och! lokala förhållanden ej är af naturen mera gynnadt! än Sverige. Tillståndet i detta land för 80 å 90 år sedan beskrifves sålunda af öfverste Fullerton i Surtvey of Ayershire: 4 ? I Farmernas boningar voro snarare hyttor af lera, med eldstaden midt i stugan, gödselhögen utanför ! dörren, kreaturen utsvälte och folket eländigt; åkern uppkörd till en hög rygg på det eljest ojemna fältet, der fårorna stodo fulla af vatten; inga;: fodervexter; ingen grönskörd; inga rotvexter, utom; potates: intet hö. utom någo? sf gräfsta lagat hav d gadt på mossarne; litet eller föga brukbar gödsel; åkern utmagrad med hafre efter hafre; ingen öf-: vergödning på gräsängarne; de uthungrade kreatu-! ren fingo afgnaga fälten från skördetiden till nästa såningstid, och om vintern voro de utsvultne inom husen. Det bästa land var utarrenderadt för 2 å 3 riksd:r per acre, och det fanns hvarken förstånd, kapital, industri eller kredit att afbjelpa detta olyckliga tillstånd. Så lyder beskrifningen om Avyershire för 90 år seden, och nu är detta landskap ett af de herrligeste i England, der på tyska qvadratmilen lefva! nära 9000 menniskor, 643 hästar, 2942 boskapskreatur och 43 000 fär. Med ett så lysande och lyckligt exempel till föredöme, böra vi ej tvifla om möjligheten, att genom förenade krafter och varmt och oegennyitigt. arbete af hvar och en i sin stad kunna, äfven ij det gamla Sverige, bereda en gladare framtid och lyckligare ställning för kommande slägter. Enhvar, som älskar sitt fädernesland och förstår dess vigtigaste näring, har ju det skönaste fält för sin ! verksamhet, om han i sin obemärkta krets söker, ! som en redlig och kunnig landtman, ej allenast genom vackert föredöme vid eget landtbruk, utan äfven genom råd och dåd hos sina mindre upplysta grannar bereda de rationella landtbruksreformernas seger öfver slendrianens själlösa häfdvunpa vanor; ty så vida landtbruket skall blifra ett kärt och Vetenskapligt yrke, och ej längre vara ett tungt, andefaltigt dagsverke, måste Vetenskap och erferenhet gå i jemnbredd, hand i hand med hvarandra. — Lydande en bestämdt och från yngre åren oemotständeligt uttalad böjelse, har författaren häraf hbeslutat egna hela sin ringa förmåga och återstående nifstid åt att befrämja förkofrandet af fäderneslandets vigtigaste näriog, och oaktadt motgångar, skall han med ungdomlig värma och kraft fortgå på den sjelfvalda, älskade banan, och — blifvande osolf mästa vår landthushållare i närheten af hufskogsprodukter, som nu ödas bort under bränvinsoch rationellt landtbruk, göra Sverige till ett af Som stöd för värt påstående, att utan husdju-; bar, torde vi utur professor Fr. Schmaltzs interessanta och sakrika lära !om husdjurens förädling; na England, Mark-Brandenburg och Schlesien, men kas skådeplats det så ofta varit, om det icke hade! s