(Insändt.) OM SVENSKA HORNBOSKAPENS FÖRÄDLING. Under sednare tiden har hornboskapens förädling blifvit omfattad med odelad uppmärksamhet och värma, såsom vVarande en vigtig gren af en rationell landthushöllning, och hafva flera förslager; mer eiler mindre verkställbara blifvit framställda, som obetingliga vilkor för vår ladugårdsskötsels upphjelpande utur det ömkliga tillstånd, hvari den i allmänhet sig för närvarande befinner. Med stöd af en lycklig erfarenhet i då länder, der boskapsskötseln står på en ojemnförligt högre ståndpunkt än hos oss, ha flera af våra insigtsfullaste landtmän mycket ifrat för införskrifningen af utländskt fuliblod, af det utmärktaste och för vårt klimat och lokalförhållanden mest passande slag, och ansett detta steg som ett oeftergifligt vilkor för de inhemska racernas förädling, ty om än de utmärktaste individer af en oädel race paras med hvarandra, och sfkomrmen under flera generationer åtnjuter all möjlig omvärdnad, är det säkert, att racen ehuru onekligen betydligt förbättrad ej ändå blifvit bragt till den höjd af förädling, som den skulle ernätt, om den under samma omständigheter och lika kraftigt närande utfodring blifvit korssad med redan för handen varande fullblod. Medgifvande riktigheten af denna sanning fordra vi dock, att de ädla främlingarne böra förskonas från det förderfliga svältsystemet med thy åtföljande drankfodring. Skall en kreatursrace, öfverförd hit från ett främmande land, bibehålla och till afkomman fortplanta sina -ädla egenskaper, är det ovil!korligen nödvändigt, att kreaturen här få ätnjuta lika omsorgsull skötsel och lika utfodring, som de i sitt hemland erhållit, ty i motsatt fall skola de inom få generationer urarta och antaga den form och egenskaper, hvilka anses karakteristiska för den svenska, föga utmärkta landtracen. Om till exempel ett engelskt fuilblodssto öfverflyttas till Jutland och der underkastas semma behandling som den jutländska hästen, det vill säga: blir mycket fodradt med hö cch får länge och sent på hösten gå på sumpiga betesmarker, skall dess afkomma i tredje eller fjerde generation helt och hållet hafva antsgit dena form och egenskaper, hvilka anes egendomliga för den jutlänåska hästracen. Ehuru det så väl ar vetenskapen är erkändt som af erfarenheten redan tillräckligt vitsordadt att korsningen med fullblod i högsta grad bidra ger till en oädel races förädling, är det dock nä gra omständigheter, som böra tagas i betraktande hvilka också utöfva sitt inflytande på förädlirgen: framgång, nemligen klimatet, parningen, skötselr och utfoäringen. Sveriges klimat, i det hela ej ogynsamt, läggei inga oöfvervinnerliga hinder i vägen för åkerbru kets och boskapsskötselns uppdrifvande till en höjd jemnförlig med dessa landtmannanäringars i Dan mark, Norra Tyskland och Skottland. Det mes talande bovis derför äro de flera redan lyckad försöken i åtskilliga trakter af riket, att införa si väl ett rationelt och tidsenligt, samt på af natur vetenskaperna utbredt klarare ljus öfver dithörand ämnen grundadt åkerbruk, som utländska, ädl afvelsdjur, hvilka lemnat sin afkomma i arf sini constanta egönsksper, då de här fått åtnjuta lik: skötsel som i sitt hemland. Bedjande om ursägt för en liten afvikelsefrå! ämnet, torde vi få fästa läsarens uppmärksamhe derpå, att Englands ypperliga race af fullblodshä star daterar sig från konung Carl den 2:dres tid