Aftonbladet – 8 oktober 1846, sida 2

men påstått dessa vara rättvisa och gagneliga. Nu har hr Th. slagit an en annan bana. Han säger: de äro inga privilegier. För att kunna bevisa detta, gifver han oss en ny uttydning på ordet. Så här talar han, sid. 39, om hvad med pprivilegium, rätteligen förstås: Det är ju en lag till fördel för enskilda — ellar för korporationer, i hvilka icke gifves öppet inträde och der fördelen således tillskyndas de enskilde, af hvilka korporationen består. Uleslutande måste alla privilegier vara; deri ligger deros väsendtliga kännetecken. En handtverkare blir privi!egierad, när andra förbjudes att idka hans handtverk. Om vissa personer, såsom enskilda eller såsom hörande till en sluten kast, beviljas tillåtelse att köpa jord, men andre äro från rättigheten dertill uteslutne; så utöfva de förre ett privilegium. Likaså, om det tillåtes vissa (såsom enskilda eller hörande till sluten kast) att erhålla statens embeten eller medborgerliga befsttningar, men förmenas andra, eller det tillåtes någon utan utan fullgörande af vilkor, som gälla för andra Efter denna framställning gifves oss att få veta hvad som icke är privilegium, sid. 40: Deremot är det icke privilegium, att rättighet till idkanda af vissa, för alla lika tillgängliga, handtverk eller näringar kostar uppfyllande af vissa föreskrifna vilkor, lika för alla. Det är icke privilegium, att endest prester få offentligen förkunna gudaläran, och att ingen ennan får vara prest, än den som genomgått föreskrifna lärdomsprof, lika för hvar och en, som vill till prest antegas (när ingin utestänges från undergiendet af dessa lärdomspro). Lika litet är det privilegium, att annen tjenst får utöfvas endast af den, som aflagt dertill nödiga prof af kunskap, eller att befordran i tjensteväg endast efter viss genom tjenstsöring vunnen förtjenst kan erhållas, när från dessa kunskapsprofs undergående ingen är utesluten, utan de lika affordras alla, och när förtjensten lika utgör vilkor för alla. Ej heller är det privilegium, att med yrken, till hvilkas utöfvande man sälunda vunnit rätt, eller med tjenster så förvärfvade, elter med viss föreskrifven kunskap eller förtjent, eller med ägande eller innehafvande af viss egendom följer behörighet till vissa medborgerliga befattninga? och förtroenden, när samma behörighet icke frårkännes någon, på hvilka dessa vilkor inträffa. wI öfverensstämmelse med dessa begrepp om hvad privilegium är och hvad det icke är, måsta det kusna utredas, huruvida verkliga privilegier ingå i den ståndsinrättning, som i Sverige finnes. Och derpå lärer det bero, huru mycket af denna inrättning må med skäl fördömas, såsom innefattande otillbörliga privilegier, oförenliga med personiighetsprincip och mensklig räit, samt derefier kunna bedömes, buru mycket af det förkastliga, som af inrättnirgens försvarare blifvit taget i försvar. Hvad säger nu läsaren? Är det icke efter detia räsonnemaeng bra klart, att inom riksstånden i Sverige inga privilegier äro till? De utgöra neraligen qvalifikationer, som hvar och en kan vinne, ccn då miste de, enligt hr Th., icke ianefatta uadantagsförmåner eller privilegier? Det är ju skarpsinnigt? Om t. ex. händelsen vore, alt Adeln ensam innehade representationsm.kten, så vore det ändock intet privilegium för deg, ty hvar och en kan möjligen blifva adelsman, efter konungen eger rätt att upphöja hvem han vil i adeligt stånd. Icke sannt? Eller, om br Th., för att böja sig undan densa deduetio in absurdum, invänder, att exemplet ej passar på hans princip, enär det icke beror på personen sjelf att uppröja sig till adelsman och alt hvad konungen förlänar således blir ett slags undantagsnätt; så väljom ett annat fall. Det står ju hvar och en fritt ati blifva Prest, (enär han kan genomgå och fullgöra de studier, Isom destill erfordras? Det är obestridligt. Antag nu den bändeleen, att Presteståndet ensamt inzebade hela representationsmakten i landet, så vore det, enligt hr Th., intet privilegium! Det innefattade nemligen ingen uteslutaude förmån, emedan hvar man kan blifva prest, och saken utgör en rättighet, för alla lika tillgängligp, och som blott kostar uppfyllande af vissa föreskrifna viskor, lika för allen. Det behöfves väl icke mer än dessa enkla exempel, för att bevisa huru både svagt och absurdt br Th. resonnerar. Ett barn begriper också, att om en, eller två, eller fyra klasser, i hvilka ingen kan inkomma annat än antingen i följd af en kunglig nåd eller efter många omgåvgar och fullgöraede af vilkor, som kosta tid oca arbete, befiuna sig uleslutande i besittning al landets lagstiftning, och tillika i en orättvis proportioa mot personernas antal inom klasserna, semt under det lika många eler flere klasser äro skilda från ett sådant deitagande, så inunehafva de förra ett dubbelt privilegium, först det borgerliga, som egentligen blott angår hvarje yrke, och stdan det politiska, på grund hvaraf det borgerliga berättigar dem alt framför andra medborgare kunna taga del i statens bffärer. Detta enkla förhållande kan icke genom något lärdt nonsens förtydas. BOKHANDELS-BULLETIN. Från den litbografiska pressen har utkommic et historierad! porträtt af Hans Maj:t IKonung Oscar, till häst. Lithosrafien är tryckt med fyra förger och synes på det hela särdeles Tvål lyekad. Töflan föseställer en utsigt vid iresalm Slattot I klinsröd tent. liocer i fona FEST