Aftonbladet – 7 oktober 1846, sida 1

parlamentet, och till slut ryckte prohibitisternas hjertans tankar. H de sig såsom den banårförare, hvitten åter församlat den genom förräderi sprängda koaservativa hären, och förklarade att det :u komme an på, att sammanhåila alla krafter, 3 möjligt, återeröfra den förlorade sk för spanmsål, men, om detta icke Iyck ies, åtminstone införa en fast tull af 8 sh. per quarter, eller, i allra värsta fallet, åtminstone genomdrifva att den för närvarande gällande skyddstullen bibehölles. Herfigen af Richmond hade låtit göra sin ursäkt, att han, i anseende till opasslighet, ej kunde infinna sig och emottaga den honom tillämnade prohibitiva hyllsingen. I Liverpool har äfven varit en dylik remonstration åf prohibitisterna, hvarvid lord Stanley bestod talet. Att Peel får sitta emellan vid alla dessa prohibitistmöten, faller af sig sjelft. Det är naturligtvis han, som genom förräderi sprängt den konservativa hären, såsom lord Bentinck uttryckte sig. Deita örräderin, som helt enkelt bestod deri, alt han föredrog det allmännas fördel och bästa framför ett partis eller åtminstone hvad detta trodde så vara, är just det, som utgör Peels största ära och försäkrar hans namn om odödligheten. En efterverld, som kommer att öfverskåda de stora följderna för folken af den revolution, han utfört i handelsoch tull-lagstiftningen, skall zäkna honom bland menskligbetens störste välgörare, och med er sådan plats i historien 1 sigte, frågar mun föga efter lite p-ohibitistskrän. ITALIEN. Det reaktionära partiet i Kyrkostaten, som söker bibehålla sakernas gamla tillsånd, är väl icke talrikt, men är dock ej utin styrka, och fasrän det för ögonblieke: ser sig förekommet i alla sina företag, kan det likväl ej i längder sakna inflytelse på Italiens ställning. Rörelsepartiet innehar för närvarande öfvervigten, och de utmärktaste männen deribland, till en del fordnå medlemmar af det Unga Italien hoppas att genom den nuvarande påfvens och en apnan makts(?) understöd nalkas sitt hufvudsyfte: Italiens enhet, Pafliga styrelsen, icke obekant med de äiventyr, för hvilka italienska staterna, hvar för sig, kunna utsättas gecom dessa sträfvanden, auser sig — så försäkras åtminstone af väl underrittade sagesmän — finna den säkraste lösningen af problemet i ett gemensamt statsförbuad, likt det som äger rum i Tysklaad. I denna syftning skola meddelanden vara gjorda från Rum, till alla Italiens regeringar, och försnledt den nyligen till Rom gjorda sändningen af grefve Solaro från Turin. Bland Italiens öfriga stater tycks Neapel egentligen vara den enda betydligare, som ej kan förlika sig med den nye påfvens åsigter; den zar, som bekant är, förbjudit offentliggörandet inom sitt område af det påfl ga amnestidekretet; och som eit slags ursägt för dess motvilja har nyligen blifvit utspridt. att flera personer från Rom, tillhöriga det Uuga Ital.enn, hade i åt-. skilliga gränsorter inom mnezxpolitanska landet sammanträffat med likasinnade neapolitanare och begynn! förespegla de öriga invånarne huru man snart skulle i Rom få en långt friare statsförfattning än i Neapel; till hvilken berättelse det tillägges, att man endast har den kloka och lugna raellankomsten af neapolitanska embetsmyndigheterna att tacka för uteblifvandet af de oro igbeter, som annars skulle kunnat uppkonma genom nyssnämnde u -pvigling. I sjelfva Rom är det reaktionära partiet icke mindre verksamt med utspridandet af ängslande rykten, sedan det ser sig urståndsatt att verka genom våld, såsom då det ännu innehade makten. En förnäm 1omersk statsman bar nyligen offentliggjort ett utdrag ur vissa dokumenter, som föregifvas ha under den förre påfvens styrelse fallit i regeringens händer, och påstås innehålla det Unga Italiens, ägta och verkliga upprorspianer. Om det i allmänhet är svårt att lita på spionpolisens uppgifter, så blifva de ännu mera misstänkta i ett ämne, der dess intresse fordrar att utmåla motpartiet så mycket i svart som möjligt; hela uppgiften tycks icke vara annat än ett jesuitiskt skrämskott af det mot de nu pågående reformerna fiendtliga gamla partiet. U:idraget lyder ordagrant som följer: Våra fieader äro flera: först och främst presterskapet, adeln, många rika jordägare och slutligen embetsmännen. Vid frihetsropet skola i samtliga städerna tillsättas revolutionsutskott, som hafva att bemäktiga sig de mest misstänkta bland nyssnämnda personer, hvilka kuade, såsom fria och lefvande, blifva farliga för vår sak. Usskotten äga att, i sitt domarekall, åtskilja två klasser bäribland: 4) De för vår sak likgiltiga, hvilka icke tillfogat våra förbundsbröder någet ondt, men af kärlek till lugnet äro styrelsen illlalfana Dacsasa Ahl ana eh Rs nn RR