bestyrkt af flere vittnen. Hr Tjaeder bar med anledning häraf infunnit sig på vår byrå och upplyst huru härmed förhå!ler sig, neml. att då han, upprörd öfver våldsamhbeterna mot Hageifeldt den 21 Sept., dagen derpå hade infun nit sig i poliskammaren för att få reda på Södersiröms och Lindvalls namn, i afsist att vidare anmäla saken på sätt som skedde den 23. då först hade de begge polisbetjenterne, tro!igen uppskrämde häraf, så mycket mera som Tjaeder, såsom ett vittne äfven berättat, redan vid sjelfva uppträdet hade framtagit ett papper och biyertspenna, för att anteckna namnen på några som kunde vittna i saken, sökt att förekomma eller minska verkan af hans uppträdande genom att kalla äfven honom till svarande part. Att så förhåller sig bar hr Tjaeder på heder och tre försäkrat, och den nyssnämnde åtgärden med bans kallande innefattar en så vanlig polistaktik, att vi ha all anledning att sätta tro till sanniagen deraf. Allehanda säger att enligt uppgift af gevaldigern Jäderin, polisuppsyningsman Lindvall aoch skomakargesällen Baalach, Hagelfeldt inne !! å norra vaktkontoret tilldelat polisbetjenten i aKooptz flera slag, uppfört sig bullersamt och ! oregerligt samt att, först då han vägrat att; godvilligt aflägsva sig och gå hem till sin bostad vid Carlberg (i bvilket afseende dörrarne till polisvaktkontoret för bonom blifvit öpp-;j nade) Jäderin uppdragit polisuppsyringsmän-: nen Söderström, och Lindvall att föra honom hem.n Vi hemställe härvid till Allebanda huru pass. troligt det är att Hagelfeldt inne i ett tillstängdt vaktkontor, der han befann sigien hel! flock polisuppsyningsmäns våld, kan hafva öf-! verfallit någon af dessa, såsom de uppgifvit (obs. att skomakaregesällen Balack äfven är en! jafskedad polisbetjent). Lägger man härtill att , jAllebanda å andra sidan alldeles uteslutit smeden Ekmans berättelse att Hagelfeldt uppgifvit högljudda skrik och icke det ringaste låtsat om uppgiften i Aftonbladet att H. enligt samma persons utsago ropat på hjelp, så frågas om . icke detta är i hög grad ensidigt uppfattadt. Allehanda bar vidare haft sig mycket angeläget att upptaga såsom ,af protokollerna in bemtadt allt hvad de avgifne polisbetjenterne Söderström och Lindvall berättat angående Hagelfeldts förmenta våldsamheter emot dem, under det de släpade horom pi gatan, och tillagt isåsom en bekräftelse hirpå innehållet af de: personers utsago, dem po!isbetjenterne kallat till vittnen och af hvilka en likväl, enligt andras intyg, sprungit efter ceh sparkat Hagelfeldt; men icke ett ord finnes omförmäldt om de vittners uppgifter, som förklarat att Hagelfeldt vid tillföllet synts fullkomligt redig. Allehanda har icke heller på minsta sätt visat något missnöje med hr polismästarns sätt att underkänna mureriarbetarne Westerlund och Pettersson såsom vittnen och förklara dem för: parter på polisbetjenternas blotta apgifvelse att . de hade varit otidiga cch våldsamma; en angifvelse, hvilkep, märk väl! icke förekommer i . den första rapporten, utan finnes gjord först . efter det Westerlund och Pettersson blifvit! uppgifna såsom vittnen. 7 Sammanhåller man nu allt detta, så blir re-lgelfeldt i håret. Detta är ej omnämndt i protckollet. Vittnets utlåtelse, att de tilldragit halsduken på Hegelfeldt liksom för at strypa honom är ej heller upptagen. Smeden Ekman skall, enligt protokollet; hafvaj vittnat att Hagelfeldt, sedan han blifvit införd å polisvaktkontoret vid Hötorget och dörrarne blif1 vit tillstängd:, hörts uppgifva högljudda skrik. Vittnet yttrade: han ropade och råmade efter hjelp. G Protokollet låter blott Ekman herätta om den såsom vittne afhörde korporalen Pilströms deltagande i målet mot Hsagelfelåt. Ekman var dock ieke den ende, som omvittnade detta förhållande. Polisprotokollet låter förre inspektoren Ek ström vittna att Hagelfeldt på e. m. d. 21 Sept., då han innevar å näringsstället vid Grytgjutaregränden, befunnits i någon mån af starka drycker berusad,, Ref. mins-ej precist om vittret intygade något sådant; vittnet sade att Hagel-l feldt kunde både gå och stå. Äfven omförmäJer protokollet att Ekström skulle hafva omvittnät det Hagelfeldt, i stället att efterkomma polisbetjenternas tillsägelse att med vidare oljud upphöra och aflägsna sig från porten till nämnde näringsställe, under uppretad sinnesförfattning tillfogat Söderström ett slag, samt att då Söderström bärefter fattat Hagelfeldt vid halsduken för att honom från stället afföra, denne under bemödande att lösslita sig från Söderström, ytterligare med händerna tillfogat honom flera slag. Vittnet utlät sig härom, att Hagelfeldt kommit att utdela dessa slag, då han ville skilja sig vid, polisbetjenterna; han hade stretat emot, blott för att blifva skiljd från dem; protokollet anmärker riktigt, att vittnet icke uttryckte sig nog tydligt och bestämdt; ty vid omförmälandet af detta uppträde utanför krogen lät det verkligen som vittnet ville säga att polisbetjenterna äfven å sin sida gått hårdhändt till väga. Härom nämner protokollet intet. Vittnet sade och omsade att det under uppträdet på kägelbanan varit inne i krogrummet och således icke kunde redogöra för hvad på förstnämnda ställe passerade. Herr polismästaren tröttnade icke att fråga om igen: hvad passerade på kägelbanan? Då utbrast vittnet slutligen: det vet jag inte, jag var i krogen — och hör sen — an AP AA -—e AS AA DHD mm GQ DD ss -—oo -—i ; 4 wa mm omm—m 2 2 Han dJat