honom emot kakelugnen i rummet; och slutli-!p sen skall han under det uppträde, hvarom Af-la tonbladets föregående berättelse handlar, hafvafn gjort ett häftigt motstånd samt sparkat Söder-!q ström cch rifvit honom i ansigtet. g Af dessa omständigheter vill det visserli-!n gen synas, att Hagelfeldt betett sig buller-!q samt och orezerligt inne på kägelbanan, äf-iq vensom att han kastat stenen öfver planket;d men å andra sidan förekommer i polisprotokol-sg let för den 24 September kryddkramhandlaren Rosenströms berättelse, att Hagelfeldt vid till-x fållet befunnits vid nykter och redig sinnesför-, fattning; att i följd af det utaf Hagelfeldt vi-g sade motstånd, bandgemäing emellan honomli samt polisuppsyningsmännen Söderström och!q Lindvall uppkommit; hvarvid slag å ömse sidor r utdelats, samt att folkmassan uttryckt sitt ogil-!1 landa af det sätt, hvarpå Hazelfeldt blifvit aflå Söderström och Lindvall behandlad. Destilla-!y torn. Michaelsson bar berättat att polisuppsy-s ningsmännen under fortsatta bemödanden att upplyfa Hageleldt i ett å gatan befintligt åkJon, fattat bonom i halsduken och på ett våldsamt sätt behandlat honomy (hvilket Söderström uppgifver hafva föranledts deraf att Hagelfeldt sparkat honom). Snickaregesällen Isaksson bar sett Söderström och Lindvall hålla Hazelfeldt vid halsen och våldsamt med honom förfara, men icke att Hagelfeldt å sin sidamed slag eller sparkningar förfördelat polisbetjenterna.;, Stenhuggarearbetaren Fredriksson hade vidsam-;, ma tillfälle sett att Söderström och Lindvall fortfarande hållit i hvar sin ända af Hagelfeldts pihafde halsduk, samt att under tiden polis-; uppsyningsmannen Kooptz tillkommit och fat-, tande uti halsduken dessamma hårdt tilldragit, !; ( 3w MM H MM Bo NM MW hvilket våld emot Hagelfeldt flera gånger blifvit upprepadt; att Hagelfeidt blifvit af de ho-; nom omgifvande personer sparkad på benen;:. och slutligen att, då han på Jäderins tillsägelsej blifvit frigifven, hade han saknat sin halsduk. Smeden Ekman har åsett då Hagelfeldt blifvit! fasttagen och afförd till polisvaktkontoret vid! Hötorget, dertill dörrarne genast blifvit tillstängda, hvarefter Ekman, som stadnat utanför på gatan, hört Hagelfeldt inne å vaktkontoret uppgifva högljudda skrik; och att Ekman, som under tiden i något ärende bortgått, men kort! derefter återkommit till stället, åsett att Söderström och Lindvall, hållande Hagelfeldt vid halsen och halsduken, fört hor om nedåt Drottninggatan, dervid korporaien Pilström (en af de per-i soner, som polisbetjeningen kallat till vittnen)j jemväl följt efter samt tillfogat Hagelfeldt flere sparkningar. Dessa omständigheter, hemtade ur polisens eget protokoll, synas redan tillräckliga för att på grund deraf hemställa till Dagligt Allehanda, buruvid2, äfven om Hagelfeldt förut förgått sig på sätt här ofvan är upptaget, sådant kunnat! utgöra något slags giltig anledning till så grofva misshbandlingar å polisens sida, som här tyckas ; fullständigt vitsordade, eller om D. A. sjelf baft! något slags skäl att, såsom det uttrycker) sig, fiona omdömet i denna sak både i juridiskt och moraliskt hänseende böra högst väsendtligt förändras.n Den oväldige läsarens omdöme stannar här icke länge i tvekan, då ban tillsin största förundran finner att Dagl. Allehanda, för att kunna framställa Aftonbladets relation såsom ensidig, ) sjelf icke allenast tagit för kontant allt hvad polisprotokollet innebåller, oaktadt vid tillfället närvarande åhörare ganska säkert kunna minnas att de vittnesmål, som fallit polisbetjeningen till lst, blifvit på ett ganska ofullständigt sätt upptagna, men hvad som fallit på andra sidan tvärtom ); utan dessutom, för att hjelpa ) I detta hänseende har Aftonbladets referent begärt stt tillsitt försvar mot den tillvitade ensidigheten få anmärkt följande: Af -murareafbetarne Petterssons och Westerlunds samt betjenten Erik Sjöstedts berättelser om uppträdet, innehåller protokollet blott patt de samtlige befunnit sig uti den vid angifna tillfälle uppkomna folksamling, dervid de hvar för sig sett åtskilliga våldsamheter :emot Hagelfeldt af polisuppsyningsmännen Söderström och Lindvall utöfvas, samt att i anledniog deraf flere närvarande personer tiltropat de sistnämnde att släppa Hagelfeldt. Då i protokollerna för d. 21, 22 och 23 Sept. åt anklagelserna och vittnesberättelserna mot Hagelfeldt blifvit egnad all önsklig utförlighet, synes det partiskt att protokollet icke äfven närmere upptagit hvad Pettersson, Westerlund och Sjöstedt förmälde, nemligen att polisbetjenterna vid det åtalade tillfället vridit om Hagelfeldts halsduk, så att karlen blifvit svartblå i ansigtet; att uppsyningsmannen Söderström slagit honom under hakan med knytnäfven; att Hagelfeldt bedt polisbetjenterna låta bli honomp och förklarat att han i så fall skulle godvilligt gå med dem; att polisbetjenterna det oaktadtsläpat honom med sig ned i Sqvalbergsgränden; samt att de der tryckt honom mot ett plank och tilldelat bonom ytterligare slag och knuffar, till dess gevaldigern Jäderin tillkom och gjorde slut på uppträdet. Destillatorn Michselssons berättelse om upp-) trädet är helt kort och godt i protokollet upptegen; vittnet hade å Drottninggatsn varseblifvit en större folksamling samt deribland urskiljt poJisuppsyningsmännen Söderström och Lindvall, hvilka under fortsatta bemödanden att upplyfta Hegelfeldt i ett å gatan befintligt åkdon, fattat honom i halsduken och Hagelfeldt på ett våldsamt sält behandlat Protokollet målar med allde!es för matta färger. Vittnetsade icke biott ; 1 i l j ; l f L 1