Aftonbladet – 5 oktober 1846, sida 2

min käre son, är er pligt ostridigt mycket svår; men den kan icke dragas i betänkande; ni bör ... bedja och tiga. Det blir isynnerhet i anseende till er vördnadsvärda mor och er bror, som ert uppförande skall blifva svårt. Jag vill icke beröfva er sällheten att säga dem, och äfven till alla andra, att ni har den öfvertygelsen, att ni är viss om er brors oskuld; men akta er väl att genom ett enda ord, en enda åibörd, låta någon ana, ens för ett ögonblick, att ni känner den verklige brottslingen; ty j28 upprepar det för er, en bigtiaders första pligt är en obrottslig tystnad. Det största brott ena prest kunde begå, skulle vara att fela deremot. Faceat etsi moriturus. Gud har utan tvifvel stora afsigter med er, min käre son, då han sänder er, som ännu är så ung, en pröfning, som kanske icke har sin like i kyrkans häfder. Mod derföre och förtroende Er biskop skall, om det behöfves, uppehålla er i striden; i morgon, alla dagar, skall han komma till er för att styrka er och bjelpa er att bedja. Helsning och välsignelse. Hieronymus, erkebiskop i Dublin. Jag läste, och jag läste om igen den vördnadsvärde prelatens bref, och jag beslöt att ) allt rätta mig derefier, som hade Guds vilja uppenbarat sig deri. Fastän vårt öde icke skule afgöras förrän på aftonen genom det samtal jag då skulle hålla med mitt skriftebarn, kunds jag icke vänta tilldess med att omfamna min bror; det tycktes mig som jag aldrig nog skulle kunna försona de vanhedrande misstankar, jag hyst om honoin. När jag kommit till hans fängelse, hade jag icke tid att vänta tills vi blefvo ensamma förrän jag kastäde mig i hars armär. — Mn bior, min stackars bror, förlåt mig! utropade jag, alt jag bar kunnat tvifla på ditt ord; du är vskyldig, jag vet det; hör dusFHiin.goda bror? jag vet det. — Gud varelofvid!;syaxade han. Och den starke mannen; som Uta att klaga hade fördragit mina förolömpande frågor och