Aftonbladet – 2 oktober 1846, sida 1

dan vic2konungen emottagit ambassadörens bjudningsbref, lät ban kalla tolken, och uttryckte hela sin tillfredsställelse att åter få träffa ambassadören. Rummet i junken, der Ki-Hing befann sig, var möbleradt med lyx. Taket och väggarne voro öfverdragne med rödt siden, gardiner af nacking skyddade emot solen, och golfvet var betäckt med en mjuk Pekingsmatta. Bjudningen till middag om bord på Cleopatra antogs med välbehag. Hos vicekonungen voro 2 mandariner, Shao och Panche-hen, som förut gjort bekantskap med franska beskickniagens personal, och nu förde tolken om bord på deras egna junker, för att reglera vicekonungens resa till franska fregatten. Dssse mandariner åtföljdes af ståthållaren i Canton, ea ung man, hvars utseende var förekommande och glädtigt, och som redan vid 18 års ålder hade blifvit ledamot af skademien i Peking, en utmärkelse, som förklarar, huru han vid 30 år kunde vara Blåknapp, dekorerad med påfågelsfjädern och ståthållare på en så viglig ort. KL. 2 på degen sattes Ki-Hings flottilj i rörelse för att afgå till Cleopatra; men det var alldeles lugnt, och de tunga junkerne gjorde icke stor fart med ärorna. Franska ambas:adören hade sändt sin ångbåt till vicekonungens möte, och den råkade hans junk icke långtifrån afgångsorten. Vicskonungen insåg väl, att om bar ej gick om bord på ångbåten, han äfventyrade, att middagsmåltiden kunde förvandlas till frukost för påföljande dagen; mena hen var rädd för värraan om bord och ännu mer för ingbåtens egenskap att röras af högtrycknings