Aftonbladet – 1 oktober 1846, sida 2

ord; d. v. s. dess utsättning först sedan vårvärman hunnit intränga i jordytan. Äfven den potatis, som blifvit satt vid midsommarstiden, har, genom den rikare tillgången på värma under sin första vextperiod, hunnit så utveckla sig att den gifvit ymnig afkastning; och genom sin hastigare utveckling har den äfven förmått qväfva ogräset kraftfullare, än en om våren utplanterad. I almänbet bade talaren funnit ifrågavarande rotfrukt lida genom fuktig och kyig jord, sådan som t. ex. antydes genom räfrumpors uppskjutande vid dikeskanterna; men såsom någonting förtjent af uppmärksamhet omaärndes dock, att potatisen längre upp i Norriand varit till det mesta frisk; och talaren framställde den önskan, att man genom uppgifter från landtbrukare derstädes kunde få en ledning för att finna orsaken. Slutligen framvisade talaren en potatisrot, som blifvit aflemnad af den äfven närvarande trädgårdsmästaren vid landtbruksakademiens experimentslfält, direktör Stenberg, och som höll 45 tum i längd. Fastän dylika rötter, hvilka, som bekant är, utjöra sjelfva fästena för potäterna, ej alltid blifva så långa, som den förevisade, så hade hr Stenberg ändå trott sig i denna läagd hos potatisroten finna ett hinder emot användning för potatis af den för andra rotfrukter så brukbara drillodingen, emedan potitisens långa gottrådar måste till stor del afskäras af plogjernet. Hr Arrhentäs slutade med den förklaringen, att ban väntade sig motsägelser i mängd öfver hvad han andragit om den starka gödningens menlighet för potatis och dess sannolika bidragande till potatissjukans utbredning; men att han gerna önskade inkast, grundade på facta, och äfven vederläggning genom sådana, emedan sanning vore hvad man vid detta tillfälle egentligen sökte och det enda som kunde gagna. Hr Arrhenii förätseende inträffade ganska rigtigt; flera bland de följande talarne och uttryckligen hrr Nathorst, Odelberg, major von Schantz uppträdde mot åsigten att rik gödning skadar potatis och gynnar potatissjukans framfart. — Hr Nathorst åberopade de exempel han sjelf samlat detta år i England och Skottland; i de magra skoltska högländerna var potatisen mest utrotad af sjukan; i Durhams feta och djupa mylla frodades potäterna förträffligt och friskt; den mndre gödda jorden kring Hull visade åter förhärjade potatisfält; efter alla undersökningar och gissningar visste man i Storbritannien ännu ingenting hvarken öfver potatissjukans orsak eller medlen deremot. I hr Nathborsts åsigter, men på grund af egna iakttagelser i Stockbolms graniskep, instämde kongl. sekreteraren Odelberg; och likaså major von Schantz, hvilken sistvämnde höll ett ganska långt tal, som dock, i anseende till de ständigt tilltagande enskilda samtalen bland åhörarne, var omöjligt att uppfatta. Kapten Svanberg anförde några intressanta kemiska analyser af potatis i friskt och sjukt tillstånd, vid hvilkas jemiförelse ingen ennan skiljaktigheti kur s i de gasformiga be ståndsdelarne, 2 örre balt af den i alla fal ringa mängden qrväfve och chior. Dereicot visade askan en vida större mängd alkali och svafvel hos den friska ön hos den sjuka roten; och Talaren önskade derföre herrar landibrukare, som kunnat ö dertil!l, måtte upplysa om po potatssjuians förbillande vid nor chlor och natron epridas med vågstä i grannskapet af koppargiu vor, hvar veisyrligheisgas sprides, eller cck på jord, som blivit gödd med gps. Det hva svar, som erhölls hörpå (fär tillfälle, var af sekt vice oerdlöraud grefve Platen, hvilken s ur nyligen erhållna engeiska tidskrifter i jordvruksyrket, a.t mean försökt uppbla !en åt potatisodling bestämda jorden med sar emtad fiån de ac bafsvatinet vid ebbe : stränderna, och att denna saltbem t sig som ett godt skyddsniedel mot poiatissukan. För det återstående ai förmiddagens förhandlingar, hvarvid bland 2nnat förekom intressanta acföranden om ladugird-byggnader, nekar oss utrymmet att i dag redogörs sår Förteckning på ledamöterna uti allmänna landtbruksmötlet i Stockholm år 1846.