Aftonbladet – 1 oktober 1846, sida 2

om bäsa qvalitet, och har för denna odling drillulturen obetingadt företräde? 925. År det i allmänhet någon skillnad i stärelsehalten emellan potäter odlade i södra, medersta eller norra Sverige, och huru stor kan den intagas vara? 26. Under hvilken tid på hösten, vintern eller åren är potatesen mest benägen att taga röta, och vilket förvaringssätt är det ändamå!senligaste till ötans förekommande? Har man observerat om orten, odlingssättet, jordmånen, tidigare eller sedere utsäde och skörd haft något afgjordt inflyande på potatesens lättare eller svårare magasiering ? Till följd af den farsot, som nu nästan öfverlt härjar denna rotfrukt, upptogs tiden hulfvudsakligen med upplysningar och betraktelser ifver potatissjukan, öfver orsakerna derti:l och med!en deremot. Sessionen öppnades deck med vå omständliga afhandlingar af annat innehåll, inJemnade från lagman Röök och grefve Saltza, samt upplästa af sektionens sekreterare, akademi-adjunkten Arrhenius, hvilken dels såsom aniversitetslärare i Ekonomien och utgifvare af ;Tidskrift för Landtmannaoch Kommunalekonomien, dels såsom sjelf jordbrukare, deljager i mötet. — Hr Rööks skrift innehöll en mängd upplysningar öfver hans erfarenhet vid odlingen och förvaringssättet af potatis, och om Irillsåning i allmänhet. — Grefve Sattza upplyste, att han til odlingssätt för potatis använder drillning: i afseende på rotfruktens beståndsdelar anförde han, såsom ett från flera orter anmärkt rön, att potatisens halt af socker, likasom andra rotfrukters, tyckes till:aga ju mera nordligt odlingsstället är beläget. Derefter fick br Arrhenius ordet. I ett muatligt, men serdeles klart och väl utfördt föredrag, framställde han och sökte med talrika rön, vunna genom egen och andras erfarenhet, ådagalägga, med bärseende på första frågan (JM 24), att den största qvantitet och den bista qvalitet hos potatisskörden voro oförenliga förmåner, eller att i samma mån qgvantiteten förökes, i samma mån försämras qvaliteten, samt tvärtom; och i afseende på den tredje fråsan (JM 26), att potatessjukan befrämjas och underhålles genom ymnig halt af animaliska gödningsämnen i potatislanden. Såsom faktiska rön, hvilka syntes honom bestyrka denra omständigbet, anförde han, att på hans egea jord bade potatissjukan härjat värst der gödselvatten från ladugården kunnat sprida sig på åkerfältet, hvaremot rotfrukten hållit sig så frisk på jord, som icke sedan några år blifvit omgödsiad, ati talaren kunnat derifrån bispringa i sin ort med afyttring af sättpotatis: — att i Malma by i Upland bönderna anmärkt huru sjukan företrädesvis angripit den potatis, som upprvuexit på Bygödd åker, men röjt sig mindre på arnan: — att fersoten spridt sig koncentriskt kring de städer, från hvilka animaliska gödningsämnen kunnat erhållas i större mängd, och stt den varit mindre allmän i förhållande till afståndet från sidana städer. Sisom speciella exempel omnämndes trakterna kring Upsala och Linköping. Rön : samma syftning omtalades från Gogård och Gogårds socken; ju fetare jorden varit, ju mer och allmännare bade potatissjuksn utbredt sic. Med hänseende till botemedl:n anmärkte br Arrhenius, ktt det mede!, som man ansett spece fikt, nemligen potatisens uppdragande af frön, icke visat sig tillförktligt; emedan äfven sålunda frambragt potatis blifvit angripen. Dock tillades eti sjukdomen hos sådana plantor varit sällsyrtare; och talaren erinrzde att man i alla fall ägde genom fröodling en annars icke lika lätt funnen utväg att få frisk sältpotatis; hvarförutan potatisrotens märkbart försämrade tilstånd i allmänhet, under sednare åren, måste vara en naturlig följd deraf att man snar! sagdt odlat en och samma planta oupphörligt, genom de gamla rötternas ständigt upprepade sönderdelande till sättning, i staliet för att låta vexten någon gång få fortplanta sig likt andra, genom frön, och att sålunda frambringa verkligen nja vexter. Ett annat medel, Lvarigenom man troit sig kunna förekomma farsotens spridning, vore den sjuka potatiskålens afskärande, innan sjukdomen hunnit ned till roten. Talaren omnämde dock flera rön på äfven detta medels otillförlitlighet, äfven när vextens mognad i öfrigt medgifvit detsammas användande; och han erinrade att denna utväg så mycket mindre kan innebiöra något verkligt skyddsmedel, som ingen vext angrip:s af en till alla delar spridbar sjukdom, utan att hela plantan blir sjuk på samma gång, fastän symptomerna kunna yttra sig tidigare eller sednare hos vextens olika delar. Poratisrötter, som haft sjuk kål, men upptagits fri ka, hava derföre angripits efter upptagningen, och ej långe kunnat förvaras oförbrukade. Eit medel, som talaren funnit befordra pomA IR. RA JP SR ägg