pas ioner2d för socker och grep det erbjudes stycket med en högst obeletvad glupskhet. — Filjden blef förskräcklig — sockerbiten fastnade i vwrångstrupen och mopsen, :om redan förut andades med största svårighet, tycktes nu färdig att qväfvas i hvartenda ögonblick. Oiyckan väckte stor uppståndelse — friherrinnad u, pgaf förtvilars hemska TIOP, vred sina händer och var nära ati falla i vanmakt. — Kammar unkaren törsökte alla möjliga medel att rädda offret för sin välmening — ingenting ville hjelpa — kräket sträckte ut berenr, Som en döende. Hans egarinna tyckte; ej heller hafva ång igen. — Isgen fanns tillhands för aut gå eiter läkare. — Hon dör, han dör! ropade friherrinvar, sjelf i dödsångest. Ni har mördat honom, det erda minnet af min salig men. — Skyuada då; spring! Hjelp, hjelp! Det fanns ingen annan råd; kamma: juukaren måste springa sjelf, så fort ktafterna ville medgifva. I brådskan hann han hbvarken att trga på ytterrock eller galoscher, hvarje ögonblick var dyrbart. — Med otrolig ansträngning ilade den gamic mannen gatan u, pföre. — Den doktor han sökte var icke bkbemma. — Kammatjupkaren måste skynda tilenannan, måste åtur springa genom gator och gränder. — Den kalle, förrädiska vårluften genomissde hans leremar, och de tunna skodo en voro snart alldeles genomvåta. — Ändtligen iräffide han en Jlaksre och andtligen återkom ban sed denne, till der ännu lika förtviflede friherrivnar; men echt. de:samma dignade ban ner jå en stol och kun: