Aftonbladet – 1 oktober 1846, sida 1

VV MM ———— — —LALAL nyhetsmagasin; hon den enda, som lånade honom ett uppmärksamt ör Hon bjöd på ihe och gamla anekdoter; han läste Aftonbadet högt och gjorde tjenst som nystfot. Det var således kanske mera egennyttan än den verkiga vänskapen, som fästade dem vid hvarandra, och för sig sjef belog den ene den andras svagheter. Gubben, — tinkte friberrinsan i sin själ, är för löjlig med sin ständiga laga, den skall en gång förtära bonom; ban är ju redan si mager, att man kan anse honom til hälften försvunner. — Stackars gumma — var kamrmarjunkarens reflexion — hon inbillar sig veskligen, att jag är dödligt kär i hesne. Ni, ingen kan neka, alt hon icke vore ett egtort mål att vinna... stackars Amina, ha, ha, hal På hvar sin sida om thbordet sutto nu dessa bida, inbegrippa i sitt vanliga prat. . ..... — Tiderna äro förändrade, min kära kammarjur kare. — Ack ia, på ett bedröfligt sät. — Iogenting är sig mera likt. — De! är endast en och annan älsk värd själ, som förmått bibehålla fordna dagars behag. — Och några få smickrare, som blifvit oörändrade trots alla de tråkiga refo merna. — Den nya tiden vill omstörta allt, såväl i sällskepslifvet som i politiken. Allmänheten bar numera intresse crdast för folklifvet och republiker. — Snaxp.skall det icke me fianas nigra societetsmenniskor, endast lagstiftare; inga salonger, bara ett fådernesland. Bönderna skola sitta på riddarhuset, och qvinnorna skola emanciperan Allt skall blifva fritt, till och med se