Aftonbladet – 30 september 1846, sida 3

Re — — K 2 SARAS Tra stolta ttron; men det var i sanning mindre vackert gjordt af bennes man, baronen, att äfven ban då öfvergaf henne — dock, stackars kar!, han ridde icke sjelf derför, ty han dog af kolik. Friherrinnans äktenskap hade icke blifvit välsignadt med några barn. Ea liten mops utgjorde den enda föreningspunkten för dessa båda mekars ömhet, men det var också ett litet utsökt kräk af spansk rece, som bar den älskvärda vanan att dagarne igenom ligga och sofva i sin matmors knä. Friherrinnan sett nu, som sagdt är, inbäddad i sin emma. Det var svårt att i denna tjocka, pussiga gumma känna igen den fordna nätta, smärta, fina skönheten: balernas drottning. Den sammetslena. skära hyn hade jemmerligen blifvit förstörd af s. k. ,röda hund,, och en onatwlhg fetma hade hånfullt kerrikerast hennes former; balsen var nu vidare i omkrets än fordom lifvet, bröstet gick tpp emot hakan och hennes knubbiga firgrar bade för Ineesean måst sflägga till och med vigselringen. Hon, som fordom lik en sy!fid sväfvat i de graciösaste dansar, kunde nu knappast gå öfver golfvet, utan att qväfvas a andiippr. (S utet följer.) ns — Moper. Ordningen har nu åter kommit till Nankin, som en mängd af år varit alldeles bortglömdt. Nu upptager nästen hvarje fremmande modjournal neankinspantalonger och nankinsklädningar; ja, men begagnar till och med nankinsskjortor. Hela familjer kläda sig i nankin, och då någon möter en annan på gaten är vanligen hans första fråga: Har ni fått något napkin ännu?