Aftonbladet – 30 september 1846, sida 3

uppdriivit temperaturen i rummet till en nä stan qväfvande betta, men frit errinnan frös doc om sin rygg och hade derföre svept in sig tjocka schalar och bäddat ner sig bland kuddai i sin beqväma emma. Friberrinnsn bade i sir ungdom varit en skönhet af första ordningen Hennes byhade verit som ett sammet af ro och lilja, och hennes lif så smärt, att det på en gång uppväckt förtjusning och ferbåga. De! var då alldeles icke underligt, att hon, sålunda atrustad, bade vunnit oerhörda triumfer och för sina fötler fängslat en oräknelig tillbedjareskara. Hved belöningar de alla kunde erbålla för sina mödor, sina suckar och qval, förblifver en hemlighet, men, enligt lagens ensidiga bud, kunde hon endast åt en gifva sin hand. Hon gjorde det också nemligen åt en rik baron, hvilken äfven inbillade sig, att han fick hennes hjerta på köpet. Den sköna fröken Amina blef imedlertid en icke mindre skön friberrinna de Fleur och firade ännu i många år lysande segrar, till och med sedan de naturliga hebagen blifvit remplacerade af konstecs snillrika påfond. Men ack, tiden är dock evigt omutlig och h20s hörjningar, ni må nu emot dem strida med än så förtviflade ansträngningar, de kunna dock icke förbigås. De mörkaste lockar blifva grå, den slätaste panna blir skrynklig. Också friberrinnan de Fieur fick erfara årens allmakt, ehuru hon med verkligt bjeltemod, det måste man erkänna, satte sig till motvärn. Hon skaffade sig en falsk prestattest, som gjorde henne feraton år yngre — på papperet, bon höll på att dränka sig i skönhetsvatten. Fåfäng var dock hv2rje mäda, och hon måste sbrikera från sin