Aftonbladet – 29 september 1846, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. Något om en prests skyldigheter, utur en katholsk bok öfversatt. Midt uti det vilda hafvets vågor Strandade ett skepp De bättre rädda Sig i båtar. Hvar är don Alonso? Ropa de, Alonso var skeppspresten. Faren väl, J vänner af mitt bjerta, Bröder, slägtingar, han sade ifrån skeppsbord, pMin pligt nu begynner, eder upphör. Och han skyndar neder uti skeppets Hyttor, sina döende att trösta. Afhör deras synder, deras ånger, Deras bön, och värjer från förtviflan, Lugnar dem, och går med dem till botten. (W. L. T.) — JAGTLAGAR I WESTFALEN. Barmer-tidningen innehåller följande: Till hvilken oväntad förlägenhet tillämpningen af polisförfattningar i Westfalen stundom leder, kan man erfara af följande fektum. Här, så väl som i samtlige de äldre provinserne, finnes en polisförordning, enligt hvilken jagtberättigade icke allenast äro befogade attskjuta en inom jagtrevieret lös krinspringande hund, utan är. ven att fordra af hundens egare en skäottersättning af 2 thaler (nära 4 rdr b:ko). På grund 8f denna förordning har en jagtberättigad skjutit en dylik lös hund och stämt dess egare inför polisdomstolen för erhållande ef skottpenningarna, dem polisen äfven ålagt hundens egare att utgifva. Denne har imedlertid inför civildomstolen instämt den andre med påstående om skadeersättning för sin skjutna hund, och den som sköt hunden har äfven blifvit dömd att utgifva 10 thalers skadestånd. Sålunda bestraffar domstolen en handling, som polisen belönar. — ÖVANLIG YTTRINA ÅF RÄTTSKÄXNSLA. — Till Chlupic, nära Hosterlitzi Mähren, ankom för några veckor sedan em resande, hvilken vände sig till presten på stället för att erhålla åtskilliga noggranna. upplysningar rörande bysmeden och hans familj. Smeden hade redan för flere år sedan aflidit och den resande uppsökte nu dess efierlemnade enka, en gammal gumma, samt framställde tillhenne den frågan, om hon kände igen honom eller kunde erinra sig ett tillfälle då en del af franska armen uppehöll sig i Mähren. Den första frågan besvarade bon med nej; men på den andra yttrade hon, att hon väl måtte komma ihåg denna tid, alldenstund de vid afmarchen plundrat henne på allt bvad hon egde, nemligen ett par hundra gu!den och bringat henne till tiggarestafven. Skulle ni icke känna igen den som plundrade er,? frågade den resande, Huru skulle jag kunna det, efter så många år, och nästan halfblind af ålder som jag är? svarade hon. Nå väl, den som beröfvade er edra penninger var jag och jag har företagit mig denna resa i ändamål att betala er åter eder egendom med ränta. — Han uppräknade nu 400 gulden konventionsmynt åt enkan och lät följande degen vid sin afresa hennes begge söner åtfölja sig till Znoaim, der han inbjöd dem på en ståtlig afstedsmåltid; till gumman skickade han yttcr!igare flere skänker af värde, med den anmärkning, att de hädanefter måtte bevara honom i vänskapsfall åminnelse. — SKEPPSLASTER AF BRÖLLOPSPRESENTER. Tverae ryska ångfartyg inträffade d. 12 dennes i Dortrocht, lastade med storfurstinnz:n Olgas bröllopspresenter. Dessa skulle på nimnde ställe lastas på venne andra fartyg, för att på Rhanfluden skeppas. till Stuttgart. fadder Rättelse. I gårdagens blad, 1:zta sidan, sista spalten, 11:!e raden nedifrån slår: modero; läs: broder.