Aftonbladet – 29 september 1846, sida 2

rr rr van. Hos dessa unga varelser fann han alltid stt öppet öra och dito hjerta — det var just hvad ban begärde; sedan var taktiken gifven: attack på attack, innan hufvudstyrkar hann att sammandragas. Följden blef triumfer; det var icke möjligt annat! Bland de kavaljerer, som besökt grefve X—s soir6, voro många, som från denna afton i sitt minne förvarade en och annan liten favör. En bade fått en blick, en annan ett ord, och mera behöfves icke för att uppblåsa en lättrörd fåfirga. Men af alla var dock vår kammarjunkare, kurtisören ex professo, der, som vunnit de största och de flesta segrarne. Ja, han hade vunnit hjertan — unga, rika, varma, känslofulla hjertan! — O, afundsvärde bland dödlige! Att vinna ett hierta, det är att vinna en verld. Du är större än alla hjeltar och inkräktare tillsammans. Din makt ligger icke i ett blodigt svärd, utan i en sockersöt tunga; dina armeer äro ord, ditt artilleri är suckar. — Jag vet mången ärlig man, som lefvat långa sorgfulla år, för att vinna en enda gunstig blick från ett älskadt öga — men du! — för dig är det der en leksak. På ett ögonblick bar du vunnit ditt offer helt oeh hållet; ett ord, en blick, en suck — och hon är din. Det går af gammal vana, alldeles omedvetet, liksom snusaren tager sig en pris, utan att tänka derpå och utan att påminnas derom af nysningarne. — Dock, hvarifrån denna lyckliga förmåga? — Qvinnobjertat är ju nyckfallt, kärleken är ju höjd öfver alla beräkningar? Hvem skänkte väl dig förmåga att besvärja sjelfva ödet och att, lik ormtjusaren, segra endast med din blick? Den, som tviflar på qvinnans förmåga att vara mäktig djupa passioner, och som hånfullt beler hennes flyktiga tycke, är orättvis; men den som tror att han kan väcka dessa passioner och leda dessa tycken med samma allvar, Isom tillhör filosofien eller politiken — den är