Aftonbladet – 29 september 1846, sida 2

ger godhet, vår oskyldighet? Hvarföre var du ormen bland vårt paradis blommor? Hvarföre lekte du med oss, som med själlösa dockor? Hvarföre motarbetade du alla dem, som försökte väcka våra bättre känslor? Hvarföre slappade du vår själ med meningslöst pladder, insöfde oss i smicker och bragte oss ur stånd att Läcna den sanna, verkliga kärleken? Hvsrföre gjorde du oss oförmögna till bättring — hvarföre, 0, hvarföre?? — Ve öfver diglh Nej, kammarjunkarenr erfor till sin lycka alldeles ingenting af allt -tta; han sof den sötaste sömn, drömde om åde Eugenie, Juliett och många flera, roen : 2 10g0 de så vänlig mot bonom och gåfvo honom förtjusande släng kyssar. — Konsten att sofva godt beror blan annat äfven på oförmågan att tänka arsamt (Forte. följer.)