Aftonbladet – 29 september 1846, sida 1

EN KURTISÖR ). EN )TYP), TECEKNAD AF JEREMIAS MUNTER. Det fanns någonting smygande i bela kammarjunkarens sätt och skick. Det såg ut, som han ständigt gick för att fånga fjärilar. Lätt som en ande placerade han sig nu på den plats baronen lemnat, oeh började med en halfhviskande ton, så mystisk som om den djupaste betydelse hvilat under hvarje ord: — Jag har en lång stund stått i stum beundran öfver min nådiga frökens smakfulla toilette. Ni har i afton öfverträffat er sjel!. Hela soeietetens damer kunna afundas ert val af färger. — Har ni sett sista modejournalen; den kom i middags från Paris. — Ack nej! Sig för all del hvad nytt den innehåller! — Er egen kostym är fullkomligt å la rögle. Ni är sjelf en uppenbarelse af den snillrikaste inspiration, och det är endast möjligt att göra en enda l.ten anmärkning. — Hvad då? . — Delta skärp skulle vara knutet cirka två tum mera åt högra sidan. Annars är allting: färger, snitt, garmturer, chevelure, chaussuro alldeles cemme il faut. Ni skall sjelf få se, om jag i morgon får taga mig friheten att skicka journalen. Der står också en liten alltför täck chansonnette: Le Caramel, som ni kanske tilllåter, att jag för er räkning skrifver af. Den är just som den vore skrifven för er Lu!va röst. Det skall blifva gudomligt att höra er sjunga 2 Se Aftonbl. J4 223 och 224,