Aftonbladet – 28 september 1846, sida 3

Tro mig dock; 1å1 ie4xe det sträfva allviret skröm ma ef; det finnes ännu mycket skönt att lefv: för, månget värdigt mål att sträfva till, milsom icke skola svika och bedraga er tro. — Del firnes äfven någon, som skulle so sin skönaste dröm uppfylld, om han fick blifva ert stöd på denna väg... : — Jag tror der spelas en vals derute i selen? — Ni vill då alls icke höra mig i atonr. — Förlåt om jag sagt förmycket, hir der man endast hör tsles om irgenting! — Ett moln förmörkar baronens pinca och hon lembar sin plats. Då han gått, skickar Eugerie efter honom en deltagande blick. — Jag har kanske gjort bonom oxdt, tänkte bon med öm ore, jag förstår icke att, som jag borde, uppskatta denne ädle mans godhet; jag sitter för ringa värde på bans vänskep;-men j:g vet icke... Han är också så olik slia andra. å allvarlig, så r. flekterande. Han är alltid så öt Dn, så böpst förträfflig. — Ailt det der är visserligen mycket bra, i:en det blir något trikigt i längden. Vi flekor — våra öron 2ro icke vande vid så djupsimniga ord. Filosoferra borde Lbålla sig hemma vid bokbyller, men aldrig gå på soider. Tecke vill jag... Eugenie afbröt bör sin tonkeging. Hon ville cke erkänna för sig sjelf, att der fanns någon nan, com hon fsynnerheat älskade att hira. 1 en rodned spred sig öfver heanes kicd, C a en ung man närmade sig henne. — Kenske kunde just vu tlåmras det gam erdspröket: Ner man tänker på trollen, sro de