nernas villor var han säkrare än någon annan, ty hans känslor hade ailtid fritt aflopp och behöfde icke med våldsamhet rusa öfver bräddarn2. Man kan knappast blifva af med kärleken på ett beqvämare sätt, än att ä!ska beständigt, från dag till dag, från år till år, utan uppehåll, utan hvila. Låtom oss nu kasta en blick ut i verlden och på närmare håll betrakta vår käns!ofulla vän, säld inom sin rätta ser: Salongen. Det är sor hos grefve X. Den eleganta våningen ger en anblick, som kanske skulle kunna fresta till och med det trumpnraste verldsförakt. Ett bländande ljussken bryter sig i kristallkronornas prismer och trymåernas vattesklara ytor. Öfver allt smakfulla draperier, rika förgyllningar, mjuka mattor, mästerliga . målningar, hönförande statyer, in blommande driftusväxter! — Den fina, utsökta lyxens postiska skimmer undantränger hvarje tanke på dårskap och flärd. Och sedan, denna lysande samling af damer och herrar — hvilka toiletter! — Bi xtrande juveler, frasande siden floc och gezor så etheriska, så genoisskinliga, som er sommarhimmels lättaste moln. Kring marmorhvita skuldror smyger sig Indicns yp persta eacherir; spetsar så fina som spindeln: nät vazga på böljande bröst, och de skönsste stoitaste kamelier pruscka i silkesscjuka loet ses Vi äro nu midt inne i densa verld, om hvilken man bar sagt så mycket ondi, och om hvilken äfven mycket godt kan sigas; denns verlå der raoralens satser så mången gång vändas över ända, men der också mången gång sinligheten fick förfining; denna verid der bild