och för dem ville han lefva och dö. Han hade sålunda blifvit en sorts gengångare från chevalerists dagar, men det var en moderniserad upplaga i duodesformat och perlstil. Under andra förhållanden skulle han kanske kunnat blifva lik en af riddartiders yppersta hjeltar, som med sin skönas namn på skölden, och för en nådig blick af hennes himmelska öga, förvånat verlden genom oerhörda mandater; mer ack, det går icke så till nu för tiden. Man gör icke mera sin kur med eld och svärd, man behöfver hvarken blifva mordbrännare eller mördare. Man går en helt annan väg till våra damers hjertan; man gör sig galant och intagande, är artig och väl klädd, suckar och plockar blommor, dansar och skrifver vers, hvad vel jag?, — Nåväl, min väns öde var gifva; han blef ingen riddare, men han blef. en: ZXurtisör ! Man skulle kunna tro, att en person, som så hade att bära på ett evigt älskande hjerta också skulle befiana sig i en ständig själsspänning. Men vi komma nu än en gäng tillbaka här i verlden; klockringaren vänjer si döfvande Jjudet; galerslafven vänjer sig boja; kirurgen vänjer sig vid lidandets klagan. Ja, man kan vänja sig vid sjelfva körleksn. Denna känsla, som bringar nybörjaren i ext lärer, då man närmare kommit underfund m den, gå an att sköta alldeles som andra affirer. Så gjorde min vän; han hade funnit st! ändamål i Tfvet, det hvarför han trodde si vara skapad, oeh han fortgick, med jamna ste på sin en gång .utstäkade bana. För passioc ON enat