De egenskaper, som tillvunno Wilhelm IV po pularitet, daterade sig hufvudsakligen från de! tid, då han fick göra tjenst såsom midship man (sjökadett), utan att tjenstens fordringa eftergåfvos honom. Så långt, som omständig heterna tillåta, äro vi ej för några oegentlighe ter; hvarföre icke låta ett kungligt barn var: ett barn, alldeles såsom hvarje annat barn? — Våra späda års fysiska beroende är en af na tarebs visa och nyttiga anordningar, hvarifrår intet barn bör undanryckas. Hjelp, bjelp a enhvar: se der hvad hvarje barn behöfver! Des: naturliga ställning till alla är icke den att gif va, utan att emottaga. Lik den döende Lear bshöfver det en vänlig hand, för att knäpp: upp en knapp, och skulle lämpligt kunna er känna bjelpen med ett tack, min herreb De borde känna, såsom sannt är, att det emottage: sin föda såsom en gåfva, och icke, såsom osann! är, att detsjelf består en kunglig gåfva af grogg Så obetydliga som dylika ämnen kunna synas vara, så är ingenting en småsak, då det bidra ger att bortskämma ett barn. Den omständigheten, att ingen social öfverlägsenhet finnes utöfver en kunglig persons ställ ning, gör det så mycket önskvärdare, att ställa andra slag af öfverlägsenhet fram i en stark dager och att underhålla känslan af vördnad för en sidan öfverlägsenhet, för alt tysta viljans supremati. Den -tillkommande suveränen vet, att han är ämnad till att icke hafva någon öfver eller bredvid sig. Det beror då på dem, som äro omkring hoeom, om han skall eller icke skall lära känna den Jika sannolika händelsen, att ban kommer att fiona sig öfverträffad af andra, i många andra hänseenden: i intellektuel, artistisk och moralisk förmåga och kunskap, hvilka, rätt uppskattade, stå i rang framför kungligheten.. -Hvarföre missleda honom om den vigtiga sanning, att snillet icke är en träl, som står till hans tjenst? Monarker hafva ofta inom sina riken män, inför hvilka det skulle passa dem rätt väl att stå med hatten i handen. Och om de råa och oundvikliga reglorna för politisk etikett förbjuda detta; om dessa reglor hindra erkännandet af den verkliga öfverlägsenheten; så är det likväl ingen anledning: att antedatera nödvändigheten deraf. Unga prinsar blifva alltför mycket vänjde stt se nedåt, då de nyttja sina ögon; de borde äfven vänjas att stundom kunna se uppåt, och på det sättet bibehålla hela kraften af sin syaförmåga. Lemna dem icke i den falska tron, att det icke finnes någonting mellan en konung och konungars Konubg. Det fisnes en mängd, icke endast af döda, utan äfven af lefvande inom denna vida och höga rymd: filosofer och skalder äro der, och patriotiska bjeltar, artister, filantroper. En furstes moralitet behöfver icke endast den gudomliga uppenbarelsen om er tillkommande verid, utan äfven den menskliga uppenbarelsen um den vida verld, som omger honom. Iila skola de styra, som aldrig lärt att vörda. Och nu önske vi H. KE. H. prinsen af Wales mycken lycka i ålfiske. Angående groggen vilje vi icke säga något: rer, tills en annan ging. Då han härnäst föres till Astleys (konstberidaresällskap) må han då finna, att de, som pförtju:a publiken med ädel ryttsrelek, visa sig äfven för andra barns nöje än endast för hans bröders och systrars. Och då, efter många år, han hinner till: sitt: kungliga-arf; må det då finnas mera sann storhet och mycket större pän i hans riken än nu; och må hans aktning för dero lära bonom, att göra tbronen endast till ett högre altar, på hvilket offras åt intellektuel och moralisk storhei. — Qvinnspersonen Anna Margeretba Dahiqvist blef sist! gårdag vid Svertlösa häradsrätt dömd att för dråp å sitt barn mista lifret. Utslaget underställdes kongl. Svea hofrätts pröfning. — Samma häredsrätt dömde drängen Carl Andersson till ansvar för uppsåt att begå tidelag; men utslaget blef korg! Svea hofrätts pröfning understäldt. ua . ea ERDARNTDADPRR ANINEN. — Nedanstående i Åsele lannmark timade