Aftonbladet – 25 september 1846, sida 3

gon af mannen gifven anledning, s!og honom under hakan med knytnäfven, och då den okände, till afvärjande af flere slag, med varsamhet afhöll polisbetjenten ifrån sig, ropade begge polisbetjenterne öfverljudt, ait de af honom blifvit öfverfallne. Härefter och troligen för ett gifva deras diktade utsago något sken af sanning, grepo begge polisbetjenterne den stackars mannen, en på hvardera sidan, med händerna i hans påhafde halsduk, och på sådant sätt, emot bans vilja, i ordets rätta bemärkelse släpade honom med sig, hvarunder mannen, som genom den våldsamma tryckningen på halsen och luftstrupen, icke med rop kunde gifva sitt lidande tillkänna, utan vrålade såsom ett djur eller en i dödsångest varande menniska. På sådant sätt fortsattes färden, åtföljd af en talrik menniskomassa, till epotheket Nordstjernan åå Drottninggatan, hvarest en droska var för handen, i hvilken polisbetjenterne, med tillbjelp af en grofbygd arbetskarl, genom de mest våldsamma medel sökte att förflytta honom. . Härvid kullslogs mannen flere gånger, men hans stretande emet detta nya våld tillintetgjorde dock det vackra försöket, hvarefter droskan for sin väg och mannen släpades nu i kryddkrambandlaren Rosenströrs midtemot spotheket belägne portgång, hvarest de dock af innevarande personer utvräktes, då den olyckliga mannen släpades af sina bödlar vidare till Sqvalbergsgränden. Undertecknad, som af den rysliga behandling, polisbetjenterne tillåtit sig emot en medmenniska,! blifvit mycket upprörd, aflägsnado sig dere ter från det ohyggliga skådespelet. Jag har anmärkt att ibland den mängd personer som äsågo våldet, allmän harm och ovilja derö:ver : gåfvp sig tillkänna, så att det icke blifver svärt att genast inför konpgl. poliskammaren inkalla en mängd vittnen; men då den hufvudsakliga ransakningen. blifver föremål för domstols pröfning, inskränker jag mig endast att anhålla, det följande personer måtte blifva kallade för att i målet höres, nemligen: Kryddkramhandlaren Rosenström, tobakshandlan: den Holmqvist, distillator Michelsson, j:r, muraregesällerne Joh. Fr. Petterson och Joh. Gust. Westerlund (begge i arbete hos byggmästaren Grandinson vid Barnhuset) och snickaregesällen Isacsson (i arbete hos snickaremästaren Ericsson vid Gamla Kungsholmsbrogatan.) Jag är öfvertygad att dessa vittnesmål blifva tillräckliga till bestyrkande af ofvannämnde mot po-: lisbetjenterne Lindvall och -Söderström angifnabrottslighet i utöfningen af derss tjenstebefattnin-! gar, hvarföre de icke lära kunna undgå att ansvara, enligt 20 kap. 7 Missg.balk. H Det är, om icke sälisynt, åtminstone mindre van-! ligt, att någon offentligen uppträder till bsifrande? af våldsamhets utöfvande af maktens handtlangare! mot okänd person, och jeg skulle visserligen icke; heller framstå såsom anklagare i denna sak, om: väldet inskränkt sig till hvad man kan förvänta af! personer, som sakna allt begrepp om bildning och medborgerliga rättigheter, eller om dcet varit af! mindre betydenhet; mea då ofvanbemälde polisbe-. tjenters förfarande innefattar ett så öppet trots emot! all samhällsordning och 1ygellöst användande af den makt dessa genom inträdande i statens tjenst fått! sig tillagd, vore det högst beklagligt om ej bland! Svenska nationen någon skulle finnas, som vågade! öppet framstå till försvarande al menniskans rät-! tigheter och ett lagbundet samhälle. Jag saknar allt intresse vid utgången af denna: sak — känner icke den förfördelade personen el-. ler huruvida han är brottslig eller ieke, men är! fullt förvissad derom, att vore han än den största: brottsling är polisbetjenternes tilltag att först ge-: nom deras nedriga anläggning gifva anledning till uppträdet och sedan genom de våldsambeters föröfvande af allt för -betänklig art för aw lemnas oanmält eller utan beifran. — Att lägga hyende under dylika idrotter skuile snart tillintetgöra all: vördnad för samhällsordningens upprätthållsre och gifva slika förfaranden en slags helgd, som slutli-; gen skulle urarta dertill att personiiga säkerheten blefve beroende på den mer eller mindre djerfhet!. eller oblyghet, hvarmed polisbetjeningen af nyck eller illvilja behagade tillvägsgå. i Sluteligen och som jag hoppas de åberopade vitt1 nenas utsagor skola lemna fulit vitsord åt hvad jog if här ofvan anfört, hemställes huruvida icke polis-j! beijenterne Lindvall och Söderström genast böra varda i bäkte inmanade eller, om sådant ej bevil-; jas, suspenderas intill dess lsga kraftvunnen dom . i saken fallit. C. Tjaeder, Civil-Ingenitur. I Senningsenligheten af detta memorial bief vid.: polisförböret i gär vitsordad af flere personer, hvar-: ibland kryddkrambandlaren Rosenström, destillatorn s Michaelson m. fl. Det var verkligen upprörande att ! höra deras berättelser om huru förvalteren Hegel-j! felt blifvit behandlad vid det omberörda tillrället.! Utom den misshandling, ingeniör Tjaeder åsett,hade våld föröfvats emot Hagaifelt så väl förut,C allt ifrån det han kom i polisbatjeningens händer ji — hvilket skedde vid Mealmskilnadsgatan, dit H.l! blifvis utkörd från ett näringsställe, i anledning afls en, af ott illa upptaget ord föranledd träta, oehl hvarvid uppsyningsmännen Söderström och Lind-js vall först tagit befettning med honom — som se; E I S t q S l j 1 s ! ( j ( ( E dan, då de begge polisbetjenterne affört eller rättare släpat honom till Sqvalbergsgränden, der de sista misshandlingarne föröfvades. Polisbetjenterne hade tagit Hagelfelt i håret, fettat hvar sin ända af hans halsduk cch dragit till, likasom för att strypa honom, så att han blef svartblå i ansigtet vv. Det intygades äfven, att den misshandlade vid tillfället synts vara fullkomligt redig, och hvarken skrikit eller fört o:jud, eller, så vidt vittoena kunnat förmärka, på annat sätt förgått sig, än att han i början stretat emot, för alt skilja sig ifrån polisbetjsnternan; han bade flera gånger beat sina förföljare att icke bruka väld, och förklarat sig beredvillig att godvilligt gå med dems. Målsegasen uppgaf att han vid samma tilfålle även vorit införd i polisvaktkontoret vid Hö:orget, der han blifvit af en mängd polisbetienter öfverfalien och slagen, sedan de stängt sig inne med honom så att inga främmande persozer kunde bevittna denna del ef upptiädet. Ett vittne kunde härom blott upplysa, att H., då h3n var inne på vaktkontoret, härte nraAnNna APCh PåmA after hisddnn men att man