Aftonbladet – 25 september 1846, sida 3

våt CH CI2IDa, ataput BSlaCer OCH tDlaUev eRUM AVHSKN pl — — Enf. d. rik, nu asigkommen, men ännu I mycket spekulerande, g.mmal bonde, sade, då fråga ;juppstod om bönternas skatter, som äro så svåra -latt utgöra, m. m.: Herre! vi komma aldrig på ij benen igen, om vi ej få krig,. — Det var sällsynt latt höra ea bonde önska krig, sade jag. — Det? i— svarade hen — innan i morgon afton skaffar jig -Ihundra bönder i trakten, som tänka som jag, och slåss vilja vi, det må vara mot hvem d—n som helst I ,. 1840. ora j Sommaren, d. v. s. den gröna vintren, är i dag Ikl. 49 den 24 Juni på sin kulminationspunkt. 8 dagars sommar här jag hittills kunnat räknpo. Mi. eöre! Nu taga dagarne af, och vi motgå jerngrå vinter, och få tänka på att skoffa en famn ved och V, lisp. ljus, och ellt det der. Ar det roligt att Ibo i detta landet, så her jag mycket, mycket orätt. Sjung om nåklergalar och högblå himmel och grönIskande ängar, den som vil!; jag har lefvat här Isemmanlagdt i öfver 30 år och vet, att edra näktergalar äro kråkor, och den högblå himmelen askgrå, och ängarne ingen bit för rara, ty berghallar, emellan hvilka man här och der kan leta reda på en plätt med några grässtrå, se der ängarne. — — oKöpman N. N. har gjort konkurs, en storartad konkurs, på 400,000-tal, som väcker allmänt uppseende och utgör dagens allmänna ssmtalsämne. l: Allt lärer vara grundadt på skälmstycken, men — Idei är som det skulle så vara; han är ej sämre ansedd för det; en Köpman får göra, hvad han vill i den vägen, och-en arm satan till militär t. ex. — jag känner många sådane — är 1 det närmaste olycklig för några hundra rikedalers skuld. Ian her ofta:t aldrig gjort något skälmstycke; han har blott ej kunnat lefva på, hvad Krozan honom otillräckliga styfrar gjort mer godt än N. N. med sina millioner; dennes skälmstycken kallas nu affirer, den andres mindre goda efförer — skälmstycken ! Åro de sednaste politiska nyheterne sanna, är Beireut intaget och Gencral-konsulerne reste från Alexandria, så är kriget då väl närmere än nå gonsin. Fonderne hade fallit 7 procent på en börstimma i Paris, och Rotschild säljer, det sednare af mera vigt än allt annat, ty han torde vara väl underrättad. Uppoch nedvända verld! Regeringarne, Konupgarne, och deras Ministrar tror man icke, men läser lif eller död, fred eller krig i en: Israelitisk penningekrämeres blick och åtbörder! Ja, der verkehrte Velt! som Fransosen, säger. Gosselman, Sveriges Cooper, har åter i sin nya brochyr: Tankar om Sveriges Sjöförsvar, skänkt mig ett verkligt nöje. Den karlen är mycket qvick och ortginel — cundviklig egenskep för cen författare, i vär tid, för läsare, som läst ellt. Den sublimaste sanning blir trög och moibjudande, om den alltid utsäges på samma sätt; det Blir monotont, så man somnar dervid. Hittills har man, oriktigt nog, hos oss velat öfversätta ordet originalitet med orimlighet, löjlighet eller något dylikt; men j:g menar dermed egendomligt, något som är den författarens egel och ingen annans, j imiteradt, ej lånt, och ändå ej konstladt eller sökt, eget till tanke och uitryck. Gosselman är origine!; och hans lätta underhållande stil skall ovilkorligen göra, att äfven sjö-sakerne gå i hvem som helst, och denna lilla bok således Verka fullt ut så godt som någon af de allvarsamma; skrifven med känsls, talar den till känslan, och det språket förstå alla. Tit. Hagelstam har ru äter varit framme, och vill uppoffra sig i — ökstock! Om icke Gosselman vill gyckla bort den karlen, så är det så godt att låta honom hållas, ty ban tyckes hafva gifvit sig f—n på att hefva sista ordet. Bravo, Bravissimo! Gosselman ville, och gisslade som en karl; det tog in till märg och ben; han skrifver, så man kan bli kär i honom, och säkerligen vill ingen disputera honom att vara ett bland Sveriges första litterära snillen. Hennes Kongl. Majestät, Drottningen för Svenska litteraturen, Fredrika Bremer är i natt kl. l, 42 af mig utropad till kejsarinna för de tre Skandinaviska rikenss litteratur! Anledningen till denna utmärkelse är bennes sednastfe, just då af mig till slut genomlästa arbete: Strid och Fridp, genom hvilket hon skall lyckas åstadkomma den amalgamering af Svenskar och Norrmän, som hvarken regering eller skribenter kunnat tillvägabringa. — Hennes upphöjelse skall i Sverige firas på det sätt, att fyrtio personer af den mest hildade och frikostigaste klassen skola till julen tillsammans köpa fyra exemplar af hennes förträffliga arbete; och 200 fruar och mamseller skola skaffa sig till lång ett af dessa 4 exemplar och efter hvarandra fäsa det och fälla tårar ef förtjusning; men — ingen enda skall tänka På att värdigt belöna den ädla upphöjda Svenska qvinnan! Norrmännen skola säkerligen utfinna något sätt att betala både för sig och oss! — Men kan man väl finna nägot snillrikere sätt att söka åstedkomma sämja, rid och vänskap emellan tvenne folk än det, denna qvinna nu användt medelst sin gudomliga talent? Eller finnes det något tills dato skrifvet, hvarigenom detta mål bätire kan ernås? Och denna stil, denna bjertlighet, denna känsla! — Hvarföre ger ej Svenska Akademien henno sitt högsta pris? Hvem har bättre än hon givit prof på snille och smak? — En annan mamsell har nyligen varit på väg erhålla ett pris; hvem kan den djerfva vara, som vågar täfla med min kejsa: inna? Ah! om m:ll Bremer kunde finna sig smiekred af, att en af hennes tacksamme landsmän sålde sin enda gamla tunna utslitna rock och använde värdet till et piis, åt henne, så finns det en; som Vill göra det. — Men hon skell aldrig erfera, att cCet finns någon, som så afgudar henna com jeg. Jag är hennes Edmund Jones, hon min drottning Victo:ia — Mora Mi) — Du smuckeo, dejlige Gente, jeg vill densa en Lös Halling, med dig, hjelpa dig försvara den grå gåsen, — jog ville vara allt för dig, ty Aa g e Unkar, aa vg 6 rig, Aa eg e Sonen hans Gulleig Böe, tilldelat som lön; han har kanske dock med sinajl