Aftonbladet – 24 september 1846, sida 2

Icke blott bekant, utan en af mina bästa och käraste vänner, svarade jag. Hvilket obeskrifligt nöje bade för mig varit att här träffa honom i föräldrahemmet; likväl hade han då genast upptäckt den inkognito-personage, som jag här obetänksamt spelat., — Vändande mig sedan till den numera glädjeblicksnde ljuslockiga Augusta, sade jag: Får jag be min vän Wilhelms syster framföra en bjertlig helsning ifrån mig till den älskade brodren! Måtte han förmå att hos henne urskulda det oroande skämt, hvaruti jag bär lättsinnigt deltagit och sedan, icke blott då vi om några veckor träffas i Abo, utan allt framgent, genom underrättelser från det älskliga hemmet lifva och underhålla minnet af de så oförgätligt dyrbara minuter, som jag tillbragt i H s sköna och fridsälla prestgårdly — — — Här blef jag afbruten af den nu resfårdige Hall, hvilken, bjertligt skakande prostinnzns och prostens händer, redan tagit afsked af dem och sedan, bastigt bugande sig för de unga mamsellerna, skyndat ut för altstiga i vagnen. Jas måste nu äfven brådskande säga de nya vännerna farväl, och mitt bjerta var underligt upp rördt, då de goda föräldrarne omfamnade sin sons unge vän — då jag räckte handen till de två sköna systrarne — sist till den nu på mig så ljuft, men vemodigt blickande yngsta — oct då jag, redan utkommen i förstugan och omedvetet änuu hållande hennes hvita, mjuka hand i min, ovilkorligt förde den till mina läppar och derpå tryckte en lång, brinnande kyss. — Hastigt sprang jag derefter upp i vagnen oci vid Halls ögonbiickliga befallning till kusken skör! uppfattade jag deck en outsägligt milc blick af den blyga, rodbande flickans motsva rande känsla, hvilken icke behöfde ord för at göra sig begriplig och fylla mitt hjerta mec namnlös fröjd. Under det nu vagnen ilade ned genom de täcka björk-allden, sade Hall i Lalft skämtsam balft allvarlig ton: pDet var ju ett kostligt, romantiskt äfventy vi haft i den trefliga prestgården? Men ung domsblodet svallar alltför häftigt i den unge