Aftonbladet – 24 september 1846, sida 1

FRANERIKE. Det pistås, att i ansende till den mindre benägenhet spaniorerne visa för hertigens af Montpensier giftermål med spanska infantinnan, konung Lvdvig Philip afstått ifrån sin förut hysta plan, att låta med stor pomp och ståt, en fransk 2mbassad högtidligt anhålla om infantinnans band för sin son, och att derföre grefve de Bresson afslutat hela underhandliogen. Så länge infantinnan är presumtiv thronatfvinge kan hon icke enligt Spaniens lagar lemna landet, så att berättelsen om ett, af det unga piret, tilliämnadt vistande i Frankrike är förhastadt. Vinterhallter och flera målare hafva afrest till Madrid för att afteckna högtidligheterna. Oppasitionspressen fortfar att omorda skälen hvariöre den ej kan instämma i de ministeriella organernas jubel öfver giftermålet. Fokens internatioaella förhå:landen i framtiden, afgöras icke mera genom de regerande familjernas giftermål. Frankrikes bestämmelse är en högre, dess inflytelse en äd!are, än den dynastiska. Man har blott beredt hertigen af Montpensier en svårare ställning genom denna förbindelse. Om den politik, som nu wunderstödjer honom, icke förut understödt grefven af Trapani och reaktionen i Spaniepv,skulle den uye, kraftfulie, tappre och väl uppostrade aruilleri-officeren, sonen af en konung, hvilkens hronbestigelse utmärkt den mest glänsande konsitntionella tilldragelse i nyare t.den, med allmän enthusiasm emottagits af spaniorerna, 0. s. v. I Paris omtalades en sammankomst som var i fråga att 1 slutet af denna månad hållas mellan Konungen i Preussen och Hertigen af Nemours. Vetenskapsmännen3 kongress i Marseille slulade: d. 44 dennes. De flesta afreste till den italienska vetenskapssamminkomasten i Genua. Enlist sista underrälte!serna från Oran, stod Abd-el-Kader vid Taza och s kte att der åter sanamandraga sin Deira samt uppresa stammar ne i Ri Kejsaren af Marocko skali vara höglisen bekymrad öfver Emirens förehafvanden, och rykten spridas åter, att Marockanarne bysa planer till att afsätta Abder Haman och uppsätta Iransminnens dödsfiende på Marockos thron. Åven den turkiska eskadern väcker bokymmer. Man befarar att den har afsigter på TuNis, som fransmännen miste skydda. Prinseas af Joinvilie eskader är ännu qvar i Neapottanska farvattsen. Tunesiska sändebudet SidiBen-Ayet hade afgått från Toulon, med det