Aftonbladet – 23 september 1846, sida 3

BLANDARE ÄMNEN: — ERIKSONS sSKRUFHJUL. Uti tidningen the Times för d. 44 Augusti finna vi en beskrifning på försök med en ny ångfregatt, kallad Amfion, bygd på kronovarfvet i Woolwich och försedd med ett machineri, hvartill vår landsman grefve Adolf Rosen uppgjort ritning, samt med skrufhjul efter Eriksons modell. Denna inrättning berömes ganska mycket, särdeles för den omständigheten, att hela machbineriet ligger två fot under vattenlinien. Pistonerna verka horisontalt i stället för perpendiszulärt. Skrufven har 44 fots diameter och har gjort 50 omlopp i minuten. Fregatten är en 36 kanoners och machinerna af 300 hästkrafter. Ännu en gång den s:ora Ormen. Från Sunds prestgård i Norge skrifves : Den 8 Augusti hafva flere i stråket mellan Ssrtarö, Lenö och Tösö sett ett vidunder, som antages att hafva varit en Hafs-orm. Bemälde dag just som Björgvin seglade genom Rognefjord, såg båtsman Daniel Salomonsson ett oerhördt stort djur, som kom simmaande från Rognefjord, i vestlig riktning, rakt emot hans bostad, nedanför Sunds prestgård. Hufvudet syntes likt en hvälfd julle, och bakefter det häfde sig stundom 35, men emellanåt biolt 5 eler 4 ryggbugter, af hvilka hvardera förekom honom ungefär ett par famnar lång. Djurets fart liknade han vid en tom liten sexbuggsre, rodd af fyra raska karlar. Då vidundret kommit Grönnevigsskäret 2 bösskott närs, vände det sig med ett temligen starkt brakande norrut mot Lundenäset; och såga fortsätta denaa kurs. Sednare, ungefär k). 44 f. m., börde, under Daniels frånvaro, hans hustru ett starkt dån ute på sjön; och hon, tillika med två små barn, varseblefvo ett oerhördt djur af ofvanbeskrifna utseende, fara nordanefter tätt förbi deras hemvist, med såden fart, att böljorna slogo upp på stranden likasom om en ångbåt passerat. De säga sig ej hafva sett något liknande ögon, fenor elier andra från den afrundade formen utstående delar, men förklara djurets färg hafva varit svartbrun, samt att det i sina bugter än häfde sjg temligen i höjden, än sänkte sig, så att endast fåren i vattnet viltnade om den beastigt framskridande jettckropper. Samma förmiddag befann sig gossen Abraham Abrahamson Hagenäs ute på Rognefjord, icke långt från Lundenäs, att fiska, och just i begrepp att kasta ut refven, då ban omkring 100 femnsr ifrån sig varseblef ett vidunder med hufvud som en julle och lång kropp, hvilket i stora bugter låg midtöfver sjön gent emot hans båt. Gripen af rädsla ansträngde gossen alla sina krafter för att komma i land; och då djuret syntes förfölja honom, sprang han i sjön nära stranden, drog båten efter sig, fäste den i hast och skyndade upp på en backe, hvarifrån ban betraktade vidundret, som nu närmat sig land på ungefär 20 famnars fsiånd, och en gårg lyfte kufvudet flera alnar öfver vattenytan, öppnade sitt gap och häftsde sina igon, stora som tallrikar, på honom. Förfärad kastade han sig ned på jorden, och vågade sig ej rem på tre timmar. Djurets bugtande gång liknade ålens, färgen var på ryggen svartaktig och takt glänsande, men syntes på buken hvitsktig och randig. Afven i Björnefjord skall, enligt rykte, afsormen hafva blifvit sedd af flere, och der satt itskilligo, som fruktade sig vara förfölida af hosom, i förskräckelse. Den, som meddelar berätelsen, har ingen anledning att sätta den omtalade nannens, hustruns och gossen Abrshams pålitlighet tvivel. — ETT POMPEJI I TYSKLAND. Eu half timz nas väg söder från Mauren, kretsen Harburg, me!an Donauwörth ech Hochstadt, omkring 2 timnars väg norr om Donau, bar den furstliga jägistaren Mayer gjort en högst intressent upptäckt. idtiskogen, på en vacker höjd mellan två djupt iggande dalar lät han anställa gräfningar för att inna sten till väganläggning. Under detta arjet2, ungefär på sex fots djup under jordytan, unler gamla vördnadsbjudande boker af icke vanlig könhet och höjd, fann manen gruz mur och uppäckte småningom lemninger efter -.t ganska beydligt landtbus eller villa, och på rot afstånd rån hufvudbyggnaden ett bad med rö:!:dning uner golfvet, och i sidoväggarne. Steniggningen ch målningarna på g2rna, i samma genre som jon nu moderna, voro ganska väl bibehållna och iela anliggningen är ganska egendomlig och inressant ait skåda äfven för den som icke är fornorskare. Den omständigheten att äfven de äldsta irkunder icke veta att omtala någonting annat än kog i denna trakt, så väl som den romerska teelbyggnaden, äfveneom det vsrma badet, tyda ovelersägligen på romaretiden. Såsom bekant är lefde omare och tyskar länge i fred och lifig bandelsemenskap och hela denna trakt stod äfven någor