Aftonbladet – 23 september 1846, sida 2

——————— lörtregn, som snart utbröt och påskyndadel åra steg genom alleen till den, jemte kyrkan, id en liten insjö, landtligt belägna gården. Fråga uppsted nu emelian oss, under hvilket nkognito vi skulle presentera oss i det trotisen af vandrande fremlingar mindre besökta prestbuset. Den alltid fi tlige Hell föreslog, ait vi skulle gifva oss ut för vandrande fattiga ;esäller, och vid en blick på våra dammiga figurer och hela vårt yttre, som på intet sätt förskönats af begges alltsedan afresan från Åbo oslördt tillvuxne skägg, fann j2g ideen god, men sade dock leende, att j:g snnars ämnat proponera, att vi, efter utseendet, skulle belt enkelt och naturligt spela rolen af lösdrifvzre, elier så kallade stortigg2re Vid vårt inträde pi gården, emoitogos vi cck, såsom vanligen tendstrykare, af en häftigt skällande bandhund och af en förskrämd piza, hvilken skyndade in i boningshuset och anmälde de, efter utseende, misstänkte karlarnes ankomst. Drypend ie al det nu nedstörtande regnet inträdde vi först i förstugan och sedan oanmälde i familjens hverdagsrum, der häpnad och fruktan stod målad på de innevsrandes ansigten. En medelålders fru, sysselsitt vid ett bord att -prifa ärter, kom, efter någon fattning, ett par steg emot oss och sade vänt gt, men med ilia dod rädsla: vMin man är nedgången till en jada på ängen, der de höllo på att inköra hö, då de At häftiga regnet kom, och jag skall genast ända efter horom; sitten imedlertid ned, ban år hör om några minuter.s Med en vink affärdades den förutsömnda förskräckta pigan tili husbonden och sedan vi, i afbidsn på honom, modest nedsatt oss på två stoler vid dörren, hade vi tillfälle att betrakta de tre fruntimren om belunro sig i rummet. Det äldre, fom iilitalat oss och hvilket vi af pigan bört belnämnvas prost imba, bar ännu spår af upgdomlig skönhet, och i hela hernes fryntliga, okonst