PRESTGÅRDEN. Vid de genom väntning på hästar förorsakade uppehåll, ofta flera timmar, på gästgifvargårdarze i Österbotten, begåfvo Hall och jag oss van!igen, antingen med våra meispön till Iågot vattendrag i grarnskapet, eller gingo förut ech läto vagnen komma efter. Då vi tidigt en eftermiddag anlände till en gästgifvsrgård emell:n Wasa och Ny-Carleby och möttes a: den mindre hugnande underrätte!sen, stt skjuts först eiter två timmar kunde erkållas, föreslog Hall, att vi, såsom vanligt, skulie vandra förut, men som åskmoln botade med regn 065 vi promenad kunde blifva alltför lång inn:n Vag nen upphanrn oss, tilifrårades gästgilvaren, om icke någon gård, eller något bus :anns vid vägen, dit vi i händelee af regn kunde ingå och i Eter erbiållet sver, att nörganp, en fjerdedes mil if ot ste inv.d vög ifvargårdea belägna bonirg vore H---s prest g Pp 2 gård, dit en kort väg, med en björkalig, förde från landsvägen, tillsade Ha!! kusken aut, i delse vi icke förut antr ffades, köra upp mer vagaen Ull prestgåirden cch låta pacivogae stadma på landsvägen. M-3 våra vindrinsssaf Var i händerna begåfvo vi oss ru åstad och c vi, efter en half timmas gående, fingo på nå got afstånd den argifna prestården isigte, bör jade tunga regndroppar falla, (örelöpare till et