Aftonbladet – 23 september 1846, sida 2

örskräckta pigan inbar en stor bricka, innenållande, jemte kiffskanna och koppar, en hel inrättning af skorpor, bröd, smör och kall mat. Den vämeaende prostinnan, som under tiden bredt en duk på bordet, bad oss taga plats dervid på två framsatta stolar. Hjertligt teckanje tömde vi, åtminstone jag, med största smak och för jusning dena af husets unga Hebe ifyilla bruaa nektarn; men såväl hon som öfriga värdskapet tycktes storligen förurdra sig deröfver att, oaktadt den välmenande prostinnans entrögneste uppmaningar, vår matlust alldeles cke svarade emot vårt torftiga, nästan hungriga autseende. Prosten, som äfven lärer funnit unlerligt, att vi, uppstignaa från bordet, åter satte oss och icke gjorde min af att fortsätta vwvir vandring, steg nu vpp och gick in i sin inom vardagsrummet hoäsna kammare, der vi från våra platser sågo honom öppna en byrå cch ur en låda framtaga något. Ilvad det var upplystes snart, då han återkom och med hjertligaste deltagande i blieX och ton röickie os hvardera en silfverriksd2ler, under yttrande: Emottagen detta ri af en vän til hvarja i bhebof varan1 svarade mot viljan gåfban i fullt mått kan sina bästa välörsknin— och ber, att om skulle föra här förbi, mer, gar för er 1 er väg åter nigon 5 jag och de mina då måtto få återse erin Hell emotoy den ri gålvan och, efter en uppmanande blick från honom, äfven jag, som kände en ljuf inre rörelse, då jag härvid märkte en medidsam tår fokta den sköna Augustas ljusblå öga. Jag stod just nu i begrepp att tacka don ädle prosen, då dörren ifrån köket bältigt uppslogs och pizan, lika höpon, som då hon på gården upptäckte os, instärtade, mel utrop: Mir kominer främmande! en töickvagu ned fyra hästar i bredd kör uppför alleen. . (Slutet fölisr.)