Aftonbladet – 23 september 1846, sida 1

gen, föreslog Hall, att jag för mina vänner, hvilka säkert komme till gästgifvaregården, skulle agera herre och egare till vagnen och han deremot passera för min kammartjenare. Hvad vi förutsett, inträffade, och på mina vänners stormende frågor: hvem3 är vagnen? hvart ämnar du dig? hvem är den andre sköpgige berra ? svarade jag med likgiltig, vårdslös min och ton: Vagnen är min; jag reser öfver Torneå till Stockholm, gir sedan nigra år en tur genom Europa — och den svartmuskige karlen är min kammartjenare. Hall, som med ett smiålöj: uppmuntrade mig alt fortfars, framträdde nu med hatten i hand och frågade: Befaller hans nåd, ait hästar bestälas för alt resa vidare? pNej. svarade jag; jag stadnar qvar öfver natten; befall att kuken kör ia vagnen på girden, att betjenten tillsiger om de bästa rummen och att khofmästarea arrangerar supten klockan nio, för fyra personer. Vändande mig sedan tll de förvinade ynglingarne, sade jag: Det är rätt argenimt, att så oförmodadi tjäffa akademibekanta, cch jag utber mig berrarnes sällskap vid den aftonvard, som min hofmästare i bast förmår tilreda. Bestörta och sisom nedfallana från skyarna stodö mina begge fiaska studenter, lika mycket förundrade öfver den prakt, som omgai mig, som öfver den förnämt dryga och öfvermodiga ton och helsaing, som uppenbarade sig i den alitid förut så anspråkslöse ofh waodeste stu