Aftonbladet – 23 september 1846, sida 1

resanden. Imedlertid gratuterade de mg til d-nnes bekantskap och till den högst anzen: resan; men, hvad beträffide bjudningen till mil kammar!jenares supe, trodde de siz icke bör. antaga den; likväl förmådde jag derti!l öfver tala dem, sedan de erfarit, att Hall varit med i komplotten om skämtet, hvilxet varit så ful. komligt efter hans smak och lynne och att han åt mig, såsom ders:s kamrat och vän, uppdra: git, att bjuda dem. Jag skildes nu på en stund ifrån dem, återgick till pästgifvaregården och uaderrittade Hall att mir lysande ro!, såsom rik magnat, tyvärr, redan vore slut och fölaktligan åfven han; mindre lysande, såsom kammartienare. Hal tryckte, ati jag alltför snart och odramatiskt atbiutit komedien, hvaruti intrigen iörst bord! effektfullt utvecklas vil den blitvanie måltidsscenen. Snart var tiien för denna inne cch puaktligt infunno sig våra två Björneborcska gäster, I hvilk a, i anseende till det be. ångna miss: laget, i början visade någon förlägenhet, men hviken Hall genast skingrade, tenom gin rätfram öppna oc glada vänlighet. Den af mig ll hofmästare befordrade kocken hide på ut märkt sitt rältvisat sin ur pp: höjelse, anröttn nen var förträtll z, värd och gäster smirt förtroligt glada och dön förres upprymda lyn stegrades, då samtalet föll pi liska och han er:or, att de begge studenterna voro passione. rade och erfarue metare, hvitkas kons:talang atvecklat sig uti den ett sticka ifrån Björne borg flytande Kumoslf och i andra strömdrag Genast efter eupeen framiogo: de e oigelska met apparaterna, hvaraf Hl skänkte ett spö, me