Aftonbladet – 22 september 1846, sida 3

jag några bref, som underrätta om min förändrade restur. Tidigt följande morgon infann jag mig. V: voro begge vid gladaste lynne. Kocken erhöll befallning att ifrån värdshusets kök förse packvagnen med rikt proviantförråd, och kusken emottog order, att beställa hästar till klockan 4 eftermiddagen. Jag gjorde härvid den erinran, att det vore nödigt sända förbud, emedan man annars kunde vänta att blifva uppehållen flera timmar på gästgifvargårdarne, i synnerhet i Osterbotien. ,Vi ha ju icke brådtom, sade Hell, ;ch det börer till mina egenheter, alt Jag nästan aldrig reser med förbud. Det är ett band på min frihet, att icke få stadna der jag behagar och dröja vid ett biuk, ett vattenfall, elier en skön utsigt: Vi torde dessutom komma att göra många små exkursioner med våra metspön under armen.n . Vid middagstiden återkom jag, försedd med pass och omnia mea mecum i den lilla kappsäcken, som öfverlempades Hill instufning på packvagnen. Efter intagen förtröfllig middag var spart allt i ordning för vår affärd, den ståtliga vagnen förspänd med fyra hästar utanför dörren, och de begge unga resande deruti rymligt och beqvämt placerade. Au jag nu sall i en gungande engelsk vagn och ruilade ut genom tulien på vägen till Björneborg, föreföll mig såsom en dröm. Min första reflyxion under det att det lysande ekipaget begapades från fönstren vid de gator vi passerade, var den kontrast, som rådde emellan den dyrbara vagnen, inuti klädd med finaste blått kläde, och