Aftonbladet – 22 september 1846, sida 2

— tet —Lburuvida åldren var ett tiotal mer eller mindre lät sig svårligen bestämma. Mitt emottagande var utan all ceremoni. Den resande kom bfligt emot mig, räckte mig handen, bad mig vara välkommen och anhöll att, om min tid tilläte, jag ville göra honom sällskap och vara hans cicerone vid beskådande af hvad i Abo och af akademiens samlingar kunde förtjena att ses, under de tre dagar han måste uppebålla sig bär, innan lägenhet inträffade för bans öfverart till Sverige. Innan jag hann att bärtill jakande svara, sade han helt kort: mitt namn är Jobn Hall, ifrån Götheborg, jag reser för mitt nöje och kommer nu ifrån Petersburg, der jag någon tid uppehållit mig. Sedan äfven jag sagt mitt namn och på hans fråga svarat, alt jag vistats ett och ett halft år i Åbo, efter att förut hafva studerat i Upsala och nu vid instundande hösttermins slut ämnade taga jurisexamen, inkom betjenten och anmilte, att frukosten vore serverad. Flan tillsade nu om två kuverter, tog mig under armen och förde mig ut i salen, der vi snart voro placerade vid et med flera rätter väl försedt bord. För den fattige studenten var denna läckra frukost lika ovanlig som inbjudande, och kocken inbar på en gång alla rätterna, hvilka ban tillredt efter sin herres smak. Sedan både kocken och betjenten på en vink gått ut, fortsattes samtalet, hvarvid min värds glada och öppnaa väsende väl var en liflig ynglings, men något visst röjde dock spår till något i förtid mognadt och utlefvadt. Då vi stego upp från bordet, bad han mig vara sin gäst under de dagar han stadnade i Åbo och, åter inkomne i inre rumraet, ön