Aftonbladet – 22 september 1846, sida 2

Stadens omfång, med sina minga trädgårdar, är ej obetydligt, och en stor del a7 förmiddagen genomvandrade vi den i alla riktningar, till dess den starka mi värmen förmådde oss återvända till vårt v datus. Hvad som i sypnerbet under promen: a intagit den på allt uppmärksamma resanden, -den vackra Auräån. och vid vir gång ute er dess strand ned åt Åbo bistoriskt märkvärdiga slott, frågade han mig, om jag vore fiskare, eller rättare, road af att meta. På mitt svar, att det varit mitt högsta nöje då jag var gosse, yttrade han: Godt! vi skola då i afton åter begifva oss hit med mina engelska me:spön, som jag alltid förer med mig; ty, såsom härstammande från Skottland, är jag passionerad fiskare. Men deita är icke min enda vurm — jag har en mängd sidane. Återkomne till värdshuset väntade oss den bästa middag, bestående af allt hvad Abo-den. tiden på året egde läckert att bjuda. De finaste viner framsattes, men min värd förtärde deraf högst sparsamt. Så väl al samtalet nu, som under förriddagsturen fann jag, att der besynnerlige mannen erde ljust förstånd och känsla för naturskönvbet, hvilket allt han på högst originelt sätt uttalade. I flera ämnen förrådde han mycken kunaskep, och särdeles syntes chemi, mineralogi och geologi intressera honom. . Eftermiddagen tillbragtes med att bese Abo gamla domkyrka, och vid bemkomsten derifrån framtogos de konstigt sammansatta retspöen, med alia apparater af cnören, krokar och konstgjorda flugor. Härmed utrustade, begåfvo vi