Aftonbladet – 22 september 1846, sida 1

unaertexnat Stendernas fcmonstration emot det Inöppna breefvetn, inställde sis straxt efter Konung Christians ankomst till Piön och begzärte audiens. Den tjenstgörande adjutanten fick befallning säga honom, att Konungen hvarken önskade att se honom eller någon af de andra ledaraöterne af sista Holsteinska ständerförsamlingen, som lemnat sammankomsten före dess upplösning. ITALIEN. Jernvägsnätet på halfön. Den i Fiorens utkommande Handelstidningen innehåller ru en öfversigt af alla de inom Italienska halfön tilltänkta jernvägarnes hufvudlinier. De skulle bliva följande, söderifrån räknadt: 4) Från Brindisi til Barletta och Nezpel; 2) Från Ne2pel till Kyrkostatens gräns; 3) Från Neapels gräns till Rom; 4) Från Rom till Ancon2, med utgrening till Trasimene-sjön och gränsen af Toscana; 35) Från Ancona till Bologna samt gränsen af Modena; 6) Fråa Trasimene-sjön ö:ver Arezzo, F!orens, Prato, Pistoja och la Porretta, till Boogna; 7) Från Kyrkostatens gräns till Modena och Reggio samt gränsen af Parma, med en utgrening ofvanom Mantua; 8) Från gränsen af Mudena, öfver Parma och Pizcenza, med sidovägar ofvanom Åle:sandria; 9) Från Maniva till Verona, med utgreningar från sistnämnda stad genom Tyrolen. eller F;iaule åt Tyskland. eller Österrike; 40) Från Venedig till Milano, med fortsättning till Ticno; 44) Från M:lano och Como, åt Schweiz, för att öfver . Constanz förenas med Tysklands jernvägar; 49) Från Genua till Alessandria, och derifrån 4 utgreningar till Parma eller Piacenza, till T:cino för en förbindelse med Milano, till Lago Maggiore öfver Domodossola åt Schweiz till förening -med jernvägen från Constanz, samt slutligen åt Turin, med fortsättning derifrån åt Genf eller Lyon, till förening med Frankrikes jernvägar. Påfven och Sultan. Från Turin berättas att bland d2 många föremål, som för närvarande sysselsätta påfvens uppmärksamhet, skall äfven befinnas upprättandet af ett på ömsesidiga erkännanden hvilande statsrättligt förbållande, jemte erdnade diplomatiska förbindelser, emellan den heliga stolen och den höga ottomanniska porten: en åtgärd, som verkligen erfordras för Kyrkostatens handel i Levanten, och hvarförutan ett handelsfördrag med Turkiet är omöjligt. Grefve Escalon, romersk konsul i Marseille, siges vara utsedd till den inledande missionen bos Porten. Äfven i Konstantinopel bar man varit betänkt på att träda i diplomatiska förbindelser med Rom, straxt efter det nya påfvevalet; och redan var en muselmansk diplomest, färdig att afgå dit med lyckönskvingar,. då franske ministern fh:r de Bourqueney öfvertygade Porten om det mindre lämpliga i detta steg. Imedlertid anses det vänskapsfulla rådet möjligen ha haft sin egzennyttiga beräkning i bakhåll. Om nemligen diplomatiska förbållanden kozme att äga rum emellan Påfven och Sultan, så kunde katolska kyrkan sedermera beskydda sig sjelf i Konstantinopel, genom påfliga sändebudet derstädes, och den cberäkneliga vigt, som Frankrike nu äger i Orienten bl.it såsom katolska kyrkans förklarade skyddsmakt, blefve härigenom ansenligt minskad. Skyddande härskaror och jesutiiska loftal åt påfven. Prinsens af Joinville korta besök i Rom lemnade i början af September länge ämne för dagens samtal; de frikostiga skänker af do or och ringar, om han efterlemnade, förglömdes ej heller. Men hvad verlden icke kunnat ana så lätt: han skall på sin kongl. faders vägnar ha erbjudit påfven 400.009 man af alla vapen, när H. H. så önskade. Mothvem? Det omtalas icke. Jesuitfäderna höllo den 4 Sepember en så kallad academ:a, iden helige -Isnatii kyrka, bvilken för tillfället var förvandlad tilen praktfull, i påfvens vapenfärgor sidenklädd sal. Inför ett talrikt auditorium, hvaribland flera diplomater och kardinaler,. föredrogo nu lärjungerne i ordens Coilegium Romanumv orationer, verser och såsoger till beröm öfver Pius IX! Jordbäfningarne i norra Italien kunna nu mera anses slutade; väl kändes ännu den 4 September åter en lindrig skakning i Piss, men efter gammal erfarenhet föjas de stora vu!kaniska rörelserna vanligen af några små och lindrigare, likasom svallet ew tid fortfar sedan stormen slutat. Från urminnes tider vet man icke om några så häftiga jordskal! i To-cana; hvad man förut erfor kuade blott anses som I:ndriga känningar från Calabrien och Siclien, och derföre har äfven en o:rhörd förskräckelse väckts af det ovanliga naturupproret. De stora hyarae Lor2szina och Oreiano likna bokstafligen i krig härjade städ2r; Orciano, som hide över 800 invånare, är bott en hög med grus; endast af en villa och ena kyrka stå några murar upprät; omkring 409 menaiskor sårades ila derstädes vid jordbäfaingen och 46 krossades på stället. I Lorenzina2, med 559 invånare, är blott est e da hus bibehållet, det är värdsbwet, hvilket var nybygdt och dit man flyttat in 6 dyga före olyckan. Eter en öfversligsrikning kan man antaga att skakningen känts på en rymd af omkring 44 svenska qvadratmil: att mer än 20 större eller mindre byar blifvit