Aftonbladet – 19 september 1846, sida 3

n!spå i händerna, och ansåg sig sjelf mycket bevanåldrad i denna konst. En dag besökte ban en rik borgare i Wittenberg, hvilken hade många hyggliitlga barn; Melanchton tyckte i synnerhet om det it yngsta, som ännu tultade omkring i blus; han be5I traktade de fina strecken i dess små vackra händer e I med särdeles välbehag, och yttrade ändtligen proI fetiskt: Det här blir en grundlärd theolog med bltiden,. — Ack, högvördige herre — svarade fa-Idren — om det blott icke vore en flickav. Efter s)den tiden kunde Melanchton aldrig mera förmås -latt profetera. — MÄRKLIG GASEXPLOSION. En vinbandlare blvid namn Rouly i Paris begaf sig en afton ner i a sin vinkällare, belägen vid Coutelleriegatan. Denna -I källare var endast genom en dålig mur skiljd från Jen orenlighetsgrop, tillhörig ett hus vid gatan JeanI Pain-Moiet. En spricka hade öppnats på muren och I källarenvar uppfylld med mefitisk gas. Då hr Rouly linträdde i källaren med Jjus i handen, antändes 2 I plötsligt gasen med en stark explosion, och vin-I handlaren nedföll med ett häftigt skri. Hans kytl pare, som följde honom, gjorde alarm och skyndade ilsin herre till räddning, men nedföll straxt qväfd, fr I bredvid honom. Fiera murare nedkommo i källaIren til! ett antal af 44—413 st., fem af dessa nedtIföllo sanslösa. Nu skickade men efter sprutkorpsen och lyckades framdraga de sju personerna, ) I hvaraf tre voro liflösa. Fyra andra voro halfdöda Ylaf qväfning. I — Ifrån Köln omtalas, att en af de rikaste affärsmännen derstädes gått i kompani med ett hus i Antwerpen för att inköpa sockerrörsplantagerna på Andelusiens kust. Den snabba skeppsIfarten mellan Antwerpen och Malaga skall gynna transporten ochsgannolikt sätta entreprenörerna i stånd att täfla med de vestindiska sockerplantörerna och måhända undersälja dem, t. o. m. i det d fall, att den engelska sockertullen upphäfves. — UPPTRÄDE PÅ EN JERNVÄGSLOEOMOTIV. På Great Western jernvägen, under det vagnträngen gick med hastigaste fart, uppkom mellan lokomotivens förare och machinist ett häftigt gräl, som snart öfvergick till boxning. I händelse begge fallit af lokomotiven, hvilket lätt kunnat inträffa, hade vagnforan löpt största fara. Då föraren kände sig något uttröttad, lät han tåget stadna för att nedkasta machinisten, cch nu kunde de tillskyndande konduktörerna skilja de stridande, hvilka genast på nästa station arresterades. — BATALJ MELLAN JERNVÄGSARBETARE. Vid byggandet af Camdenska jernvägen — en sidoväg: af den London-Birminghamska — sBall ett sådant ! slagsmål hafva uppstått emellan engelska och ir; ländska arbetare, att tre brigader beväpnadt man-, skap måst tillkallas för att skilja de stridande. En , stor mängd svårt sårade blefvo på platsen. l — EN YANKEE-KÖPMAN, som sålde allehanda varor, erinrade sig en afton att han under dagens lopp försålt på kredit en sadel åt någon kund, men kunde omöjligen ihågkomma namnet, emedan han glömt ett genast införa posten. Nu tog han sin tillflykt till sina böcker och försökte vid genomseende af semtlige kundernas namn att erinra sig köparen, men förgäfves. Då han ändtliger såg att alla bang ansträngningar voro fruktlösa, sade ban med minen af en person, som löst en mycket svår uppgift: För att komma till rätta med saken, så för upp i slutet på hvar räkning en sadel; de, som icke köpt någon, skola nog protestera. Då betalningsdagen kom för räkningarna, afsändes de; men de flesta kunderna eftersågo blott totalsumman och bland dessa betalade 32 personer den lyckliga sadeln, ehuru 34 af dem icke erhållit någon. Då köpmannen erfor det, var han en stund obeslutsam; min själ, yttrade han till slut, det är inte mer än rätt; man var mig skyldig detta för allt besvär, jag haft med att få reda på rätta köparen. — FÖR SAMBARE AF CURIOSA. Följande påminnelse har nyligen stått införd i Norrlandspostens annonsafdelning: Som det oskick, oaktadt min förra påminnelse, att i stället för mitt rätta namn Lundberg kalla mig Blaffert dagligen äger rum, får jag härmed tillkännagifva, att plikten är förhöjd från 40 till 20 rdr bko för hvarje gång detta förbud öfverträdes. Gefle d. 30 Juli 1846. Jonas Gustaf Lundberg. — ETT UPPTRÄDE, TILLSTÄLDT AF EN VANSINNIG. Uti Berlin tilldrog sig den 28 i förra månaden följande ohyggliga uppträde. På taket till hotellet zum Kronprinsen hade en sinnessvag person uppstigit och gaf sig först tillkänna medelst ett pistolskott, som han afsköt nedåt gatan och hvaraf ett par barn sårades, likväl blott obetydligt. Pistolen syntes hafva blifvit laddad med glasskärvor. Han sprang derefter af och ån innanför ett jernstekett, som omgaf taket, höll med hög röst ett patetiskt tal till den på gatan församlade folkmängden, som tilltog mer och mer, nedkastade penningar i olika myntsorter, serdeles guldmynt och kassainvisningar, blomsterkrukor, en. pistol, och ändtligen sin rock, under det man der nere som ifrigast var sysselsatt att uppfånga de glittrande guldmynten. Man försökte imedlertid att få ner den vansinnige från den svindlande höjden, men som han var beväpnad med tre pistoler, mäste man med yttersta varsamhet nalkas, och två personer, som kommo honom nära, öfverstänkte han med svafvelsyra. Derefter nedstörtade han sig från taket i gatan, hvarvid han afbröt en arm och ett ben samt krossade bakdelen af hufvudet. Efter 40 minuter var han död. Han var en 40 års man af kraftigt yttre, till yrket tekniker, bördig från Ketzingen i Bayern och boende i Närnberg. Man berättar att han först nyligen af en läkare i en provinsstad blifvit undersökt i och för gin sinnessjukdom. — VON Weser. Innan Friskytten entusiasmerat publiken var von Weber icke lycklig med sina operakompositioner. Vid en koncert, som han ville anföra sjelf i Wien, löpte kapellisterne sin kos med förklarande att de icke kunde förstå sig på kompositionen. Friskytten öfvertygade nu det goda folket att v. Weber var af dem oförstådt snille. Men då Euryanthe, hvilken följde på Friskytten, icke rönte en gynsam framgång hos publiken, trodde sig de enfaldige ändå hafva rätt. XVahar hada 2211 andaeneål nt FM sv mm