Aftonbladet – 18 september 1846, sida 3

man lör dessa Irinetsgrundsaiser, och rm o hvilken Aftonbladets motstånd blir vanmäktigt! Hr Th n I menar således att Aftonbladet ämnar göra mot-Istånd emot sina egna prince per? Det är näsan rlatt gå för långt i sina förboppninger. al Oitvifvelaktigt syftar hr Th. på Aftonbladet, -Idå ban vid slutet af det ofvan anförda yttrar -Isig om att skilja friheten från ,råhetens anIspråkp, ceh samhällsordningens fordringar från -I,maktens laglöshet. Vi vilja icke påbörda nå.-Igon författare uselheter, från hvilka ban möjli-Igen är fr; men vi fråga likväl br Tb. och hans n lläsere, om någon annan mening kan fattas af n Idessa ord, i den ordning de stå till det föret gående, än, att den modern politiken, progres, Isisterne i Sverige och i synnerhet Aftonbladet a (efter det särskildt namngifves) förordat en lag1 lös makt, samt velat göra ånspråk gällande till e råhetens fromma? Mar ett sådant groft till mäle verkligen legat i hr Tb:s tanke att uttala, så uppmana vi honom, att offentligt och oföriltydbart t lkännagifva när och hvarest en liber Iral tendens och en fri press, hvars hela arbete ) lutgått på att efterhålla statsmyndigheter så väl ,som enskilde, der de funnits telande mot laa Igarne, samt dessutom att få sjelfva lagarne förr I bättrade, der sådant visat sig af nöden, gjort sig a I förtjent att ställas på en linie med dem, som . vilja laglöshet? Alvenså må han säga oss när vi framhållit vråbetens anspråk,? Menar han med -Idem folkets sanna och oförnekliga arspråk på rätten att åtnjuta civilisationens frukter, samt vinna andlig och lekamlig förkofran, der sådant genom förbättradt samhällsskick ganska väl låter sig göra, så hafva vi förordat ett dylikt , lanspråk, det tillstå vi öppet; men vi tro ej hr Th. våga gå så lingt i förmätenhet, som att -Ikalla detta råhetens anspråk. Förmår nu hr ITh. icke tillfredsställande besvara de uppmaningar vi här gjort honom, så må han skylla Isig sjelf, då vi ställa honom på hyllan bredvid Jauktorer, som ej vetat hvad de sagt, men som ansett för sin pligt att utskälla medborgare. Öfverallt kan man förstå hr Th. och ge: omskåda de talrika motsägelserna så väl i detta som andra hans arbeten, om man uppgör följande schematik: 4:o br Th. är ond på hvarje förnuftig och god politisk och juridisk lära, omfattad af allmänheten, så fort den är utgången eller spridd genom hvem som helst annan, vare sig Richert, Geijer, Aftonbladet, Darligt Allehanda, ja, till och med om det vore hans egen köttslige broder; men 2:o br Th. finser samma grundsatser förträffliga, så fort han får uttala dem såsom sina, samt framför allt får i detaljer betydligen skäm ma bort dem ?). Förklaringen, kuru en menniska kan komma sig till en dylik schematik för sina framställningar, synes hr Th. omedvetet hafva gifvit sid. 52. Kan br Th. göra sig fri från denna i allmänna tänkesättet på ganska förlåtlig grund gällande åsigt öfver hans skriftställeri, så må ban. Men det måste då ske genom någon ny och bättre bok. Att han har någonting vidare litterärt i sigte, ! ser man också, bland annat, af det nyss citerade från sid. 25. Han låter sina läsare och framför allt Regeringen (hvilken han, i parentes sagdt, i det föregående meddelat många råd och äfven tillrättavisningar, grundade på beskyllningen att den omgifvit sig med en slöjal af hemlighet, som gifvit allmänheten anledning till ovisshet om dess mening i bottnen) oförstäldt ) veta, att hon (Regeringen) skall ej mer vara en regering utan litteratur,. — Litet längre ned talar ban om ett tredje: utan tvifvel då den nya politiska litteratur, som regeringen icke skall vara utan, och som väl skall stiftas och utföras af br Th. sjelf, för att på en gång bekämpa der gamla medvetslösa absolutismens litterära bekännaren), på ena sidan, och Aftonbladet jemte tidens progressiva tendens, på den andra. Vi önska hr Th. lycka härtill. Det är skada, att vi stå i saknad af ett namn på hins antändande politiska litteratur, Skullel: icke namnet: den medvetna absolutismen, tilll! motsatts mot den gamla omedvetna, som hr l! To. vill nedgöra, kunna passa på hans tredje? I Eller måhända konservativ liberalitet, en sak, L Å uvarpå ban sjelf längre fram i boken med nöje pekar? Hvarföre dock icke påren svenska: En . stillastående rörelse,? eller: Ett tillbakagående ! framåtskridande? — Vi tro dessa benämningar af hr Th. icke vara att förkasta, utan verkligen att med allvar påtänka såsom goda titlar på hans kommande häften. Då han hyller frihetens äkta grundsatser, men tillika genom sitt representationsförslag och det hinder, han sökt uppkasta mot det nya lagförslaget, så mycket han kan lägger handklofve på dessa frihetens äkta grundsatser och i allt hvad han förmår gör dem om intet, så visa sig nyssnämnda titlar mest uppfylla ändamålet att karakterisera hvad de skola. (Forts. följer.) ) Se nedanföre hans monomani för Klassval inom representationen, hvilka, om de någonting skola innefatta, miste göras liktydiga med Allmänna val, och, i allt hvad med sådana ej öfverensstämmer, blott innefatta en inkonseqvens och för-! sämring. :