HERR THEORELLS BROCHYR. (Forts. från MM 23.) Vi skole nu beröra ett stort politiskt missförstånd. Det eger rum hos åtskillige rörande beskaffenheten och faran, i allmänhet, af ämnens afgöraunde genom flertalet. Detta missförstånd, så väl hos hr Th., som bos andre, hvilar egentligen på en förblandning af tvenne skilda saker. Frågan förtjenar, för sin oberäkneliga vigt, att med några ord särskildt upptagas. a) Ett är, att begrunda theorier i samhäöllsväg, så väl som andra vetenskaper, för att i dem uppspåra hvad som är det sanna, eller åtminstone hvad som, jemförelsevis med något annat, står närmare sanningen: är bättre. En sådan begrundning och deraf följande slutsatser kunna icke annat än utgå från en enda, eller de få, som besitta förmåga och kunskaper att åstadkomma det. Denna sak verkställes sålede: at ett fåta!; men likväl endast ett sådant, som genom framlagda skäl bevisar sin skicklighet kärtill, och icke genom annan auktoritet, vare sig tillförordnad, eller som makispråk. Theoriernas sanning kommer följaktligen från en sådan minoritet; men hvilken endast bar att göra sig gällande genom den öfvertygel e den meddelar åt andra, d. v. s. genom sarningens makt. När en theori på detta sätt allt mer cch mer vidgar sitt Onråde, kan den slutligen öfvergå till ett allmänt tänke.ält bos ett folk idet heia. Detta v:dgande af område kan icke ske, derest ej i den ifrågavarande framställningen bifisnes sntingen fulikomlig sanning, eller dock en relativt högre sanning, än hvad förut i samma ämne varit gällande. Ty, då den icke genom annat medel, eller på annan väg, än öfverlygelsens, eger alt öfvergå till hela allmänheten (och slutligen till massorna,), så måste den nödvändigt på denna väg blifva afbruten i sin gång och förkastas, derest den inre, högre sanningen ej står på dess sida, utan befioner sig i något ancat, hvilket då besegrar det nämnda. Först om detta icke sker, uppstår ett Opin:onsväldo föl den theori, som utgick från det ofvan omtalade fåtalet af tänkare och andlige arbetare. Dett: oninionsvälde är följaktligen flertalets, men ha icke derifrin sitt upphof. Detta är fallet med alla den progressiva politikens läror, hvilka sanning således aldrig upphemtats genora ni. gon insamling af de flesta 1ö-terna inom hvilken förening som helst. b) Eit annat, åter, är den omständigheter ait ett helt sarchälle skall besluta s:g till nå gon viss åtgärd: till någon handling för sin de! Hår är det samhället sjelf och ingen annan, som uppträder, eller, änru bättre, som har rätt at! uppträda. Men för att bida beslutet om valet och beskaffenheten af den handling, samhället skall göra, måste, i bästa fallet, samhällets kompletta totalitet fatta detsamma, eller, om denna ej kan vinnas, en så stor samhbölspluralitet (d. v. s. ett så stort närmande till totali