Aftonbladet – 17 september 1846, sida 3

NN ofantligt för kejsar Nicolai expeditioner; hon är yss till bjerta och själ. Hon läser med ett slags girighet alla nyheter från detta land. En eller tvenne gånger på året säger hon med låtsad liknöjdhet Ull ryska ambassadören: vet ni hvad det har blifvit af vår grefve Paz? J, som läsen detta — kanske med likgiltig het — veten att största delen af Parisiskorna, dessa tjusande varelser, hvilka i allmänhet anses för så skarpsynta och så qvicka, gå, och skola allt framgent gå v.d sidan af en Paz, utan att bli honom varse. Ja, mer än en Pcz är misskänd i verlden. Men hvad som är en förskräcklig sak att tänka: de äro misskända äfven då de äro älskade. Den enklaste qvinna i verlden fordrar dock 1itet charlataneri, och den ädlaste kärlek betyder för henne ingenting, då den är ckonstlad 1tan omsvep: hon vill att kärleken skall vara .eatralisk och guldsmidd. I går ämnade grefvinnar Laginski, vid utsåendet från en maskeradbal, oförsigugt nog ätta sig uti en falsk väninnas vagn, då hon pastigt fattades af ett par starka armar och, vaktadt sina rop, bars uti sin egen Vagn, hvars lörr stod öppen och som hon icke visste vara ler. — Han hör icke lemnat Paris, sade hon till ig sjelf; ty hoa trodde sig hafva igenkänt Paz. I hvarje ögorblick tror hon sig återse Paz. Ingen qvinna har någonsin i sin lifstia haft en ådan roman. (SLUT —