Aftonbladet – 17 september 1846, sida 2

Det femtonde dygnet efter nyssbeskrifna samtal mellan Pez och grefvionan, var Clementine nödsakad att taga sig liten hvila, om hon icke skulle duka under för så mycken ansträngsing. Paz deremot var outtröttlig. Mot slutet af Augusti månad yttrade husets läkare, hr Bianehon, till Clementine, det ban kunde ansvara för att grefven skulle bli frisk. — Ack fiu grefvinna! sade han, då Clementine öfverhopade honom med tacksägelser; hos mig står ni icke i förbindelse, utan hos grefvens vän. Utan denne ädle mans öfvermenskliga ansträngning och makalösa vård, hade vi aldrig kunnat frälsa grefven. Dsgen efter det samtal, som hade egt rum emellan Pez cch Cmentine, bade markis de Ror querolles kommit för att helsa på sin systerdotter och hennes sjuke man; men änru mer för att taga afsked af dem, ty han stod På resande fot till Ryssland, dit han var sänd med någon hemlig mission. Psz, som då var förkrossad af hvad som degen förut tilldragit sig, hade hviskat rågra ord till dipomaten. En dag p omenerade greven och grefvinn:n i kalesch. Det var första gången konvoleccerten fick komma ut efter sin l!åvga sjukdom. Paz satt baklinges i vagnen. Just som ku-ker manade på hästarne för att lemna hotel!e!s gård och köra ut på gatan, kom en gen:darm och frågade efter kapten Pzz. Thaddeus vände sig om cch mot:og af karlens hand eit bref, som bar 1 tländsk po-ttimpel. Efter att blott flyktigt bafva kastat ögouea på utanskriften, stoppade han det i ficker