Aftonbladet – 16 september 1846, sida 2

— Nå, ja..... svarade grefvinnan. Om ni ortfarande will tillbringa edra dagar hös oss, er om ni vil! att vi skola vara goda vänner, å måste ni öfvergifva henne. Huru kan väl n gammal krigare ..... — Jag är bott trettio år och har icke ett enda grått hår ännu, side Pcz, fallarde i talet. — Ni ser dock ut som om ni hade minga, itertog grefvinnan. Det är sak sauwm?. Huru kan en så klokt beräknande, en så utmärkt Man. .... Deruti Jåg just det smärtfulla, stt detta ord sades af henne, — just af henne, och i atsigt att återväcka hans själs ädlare känslor, som hon trodde vara insöfde. — Eu så utmärkt men, som ni är, återtog bon efter en paus, föranlåten af ena häftig åtbörd af Psz; att en sådan skall låta narra sig som ett barn! Ert äfventyr har gjort Malaga vamnkunvig. Had tror ni väl?... min gamle morbror bar velat se den der flickan, och han bar varit hos henne. Han är dock icke den ende. Malaga mottager hvilken herre som helst. — Och jag, som trodde er ha en ädel själl — Fy då! — Hör på: skulle det, om ni öfvergåfve henne, vara en så stor förlust för er, att den omöjligen kan ersältas? — Fiu grefvinna! om jag kände ett offer, stort nog för att återförvärfva mig er högaktning, som jag varit nog olycklig att förlora, så var öfvert; gad, det jag ej skulle tveka att frambära det. Aien alt överge Malaga — det är icke rågon up, offring. — Det der är just hvad jag skulle svara om jag vore i ert ställe, sade grefvinnan. Väl av! om jag gu anser det för en stor uppoffring så bir ni icke-bli ledsen deröfver. Pcz skyndade ut, emeden han fruktade at förgå sig. Han kände huru en bop uzderlig 1ankar korsades i hans bjerna s