DEN FÖREGIFNA ÄLSKARINNAN) NOVELL AF H. DE BALZAC. Eiter middagsmåluiden, hvarunder grefvinnan hade visat sig ytterst lik iltig mot Paz, egde ett uppträde rum emel grefven och hans fru, nemligen så snart 2 bade lemnat salongen. Thaddeus hade I : at begära råd afAdam vid uppläsandet af konstiiderskans bref, hvarvid han, liksom af misstar, qvarlemnat det i sin väns händer. — Stackars Thaddeus! sade Adam, så snart hans vän var utgången. Hvilken olycka fö en så utmärkt bra karl, att blifva en lekboll för en glädieflicka af den aldrasämsta sorten Han skall derpå förlora allt; han skall förnedre sig; inom en kort tid skall ban vara alldeles oigenkännlig. Se här, min söta vän, läs! — tillade grefven, i det ban räckte sin fru brefvet. Clementine läste brefvet, som luktade tobak, och kastade det sedan ifrån sig med en å:börd af afsky— Ehuru tjock-den bindel är, som han har för ögonen, fortfor grefven, så bar han dock säkert märkt någonting. Tvifvelsutan har den der näsperlan spelat honom något spratt. — Och han återvänder till hennel ropade Clementine. Och hsn förlå!er henne säkert! — Åh, det är endast mot sådana qvinnor, som männerna visa öfverseende. — Ja, derföre stt de batva så stort behof raf, svarade Adam. — Men Thaddeus gjorde dock rättast i att ej gå dit, menade Clementine. ) Se A, B. AM 209, 240, 211, 242 och 215.